353 dem med stank och köld, tills Gustaf III avskaffade denna omänsklighet år 1772/^-^ Calonius betecknade hållande av för grova brott misstänkta i allmänt arbete under en längre tid (insättande på bekännelse) som en oegentlig tortyr.^^ Tengwall ansåg, att stadgandet omdet svårare fängelset på många ställen inte kunde tillämpas, då redan de vanliga fängelserna var »så högst ohyggelige, så djupt och illa anlagde at de föga medgifwa några grader». Även omTengwall i förbigående nämnde, att en med bojor och järn belagd fånge var svårare fängslad än en fånge utan sådana, påstod han, att endast ensamcell kunde komma i fråga somsvårare fängelse. En starkt misstänkt anklagad kunde »hollas strängt afskild från alt umgänge; Sådant tilstånd måste under ledsnad och nåd förmå den halstarrige til bekännelse».Tengwalls avsky för de eländiga fängelseförhållandena är ett tecken på en ny human inställning under slutet av 1700-talet. Enligt honomvar det »rysligt at se huru grymheten liksomuttömt all sin fintlighet för at göra uslingars öde grufweligt». Den stränga behandlingen av fångar hade åtminstone delvis »härrördt från hårda känslor och den köld för uslas öde och de swagares rätt, somföljer oupplystetider; då magten aldrig nog hårdt och förakteligt trodt sig kunna behandla swagheten».^^ Även i Danmark-Nc^rge utsattes tortyren och också omänskliga fängelseförhållanden i ett par fall för öppen kritik under 1700-talets sista decennier. Ewensen talade i förbigående omtc^rtyren som»denne barbariske Invention».Han krävde dessutom »sunde, luftige og rene» fängelser för att hindra förtvivlade anklagade från att erkänna obefintliga brott. »Menneskelighedens Stemme» fordrade dessutom medlidande även med de skyldiga anklagade.^0° Enligt Gudenrath var tortyr en grymhet, för vilken användarna borde straffas enligt ius talionis. »Det er Dumhed at kunne troe, og Grumhed at ville troe, at Delinqventens Forbrydelse kan auktorisere Staten til Mishandling. Mishandling er alt det Onde, som tilfoies Forbryderen uden for det, Loven har fastsat for hans Misgierning...».'°' Gudenrath betonade, att en förbrytare inte hade »forbrudt alle menneskelige Rettigheder» och därför hade rätt till »en hurtig Undersogelse, et sundt Fsengsel, en mild Behandling, og at han ikke lider mere, end han efter en vis Lov bor».'^- Brorson fördömde tortyren som sådan och kritiserade dessutom öppet DL och senare stadganden. I likhet med äldre författare nämnde han tortyrens otillförhtlighet sombevismedel, men framhöll i synnerhet det orättvisa i tortyCalonius, Opera omnia II, s. 304 f. Calonius, Opera omnia II, s. 300 och 305 f. Tcngzi'all, Tankar, s. 20 t. Tengnall, Tankar, s. 20 not ■■■. EzL'ensen, Samlingcr 11,1, s. 35. En'cnsen, Samlin^er 11,1, s. 38. Gudenrath, SJLB 1 (1792), s. 230 f. 1°^ Gudenrath, SJLB 1 (1792), s. 201 f. 100 23
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=