17 den juridiska fakulteten fick nöja sig med en enda professur. Antalet professurer kunde ökas till två på 1690-talet endast därigenom, att professorn i praktisk filosofi utsågs även till medlemav den juridiska fakulteten, i vilken han svarade för undervisningen i natur- och folkrätt.'- Den dansk-norska dubbelmonarkins nedgångsperiod på 1600-talet har lämnat spår också i den akademiska undervisningens och rättsvetenskapens historia. Medan man i Sverige-Finland kunde stoltsera med sex professurer i rättsvetenskap i början av 1670-talet, förblev i Danmark-Norge universitetet i Köpenhamn rikets enda universitet, vars juridiska fakultet dessutom bestod av endast en professur fram till år 1657. Den för utbildningen av adliga ynglingar år 1623 grundade riddarakademin i Soro var i praktiken dock ett andra universitet och betraktades också somett sådant. Undervisningen i juridik var kring mitten av 1600-talet också mera framstående i Soro än i Köpenhamn.*^ Verksamheten i Soro upphörde dock redan år 1660, och akademin grundades ånyo först år 1747. Också vid den kortlivade riddarakademin i Köpenhamn (1692-1710) fanns det en professor iiiris^"^ Från år 1657 bestod den juridiska fakulteten vid universitetet i Köpenhamn av två, tidvis till och med tre professurer. Detta antal kunde dock upprätthållas endast genomatt man på samma sätt som i Lund förordnade en professor vid den filosofiska fakulteten eller vid riddarakademin att samtidigt vara medlemav den juridiska fakulteten.Ännupå 1600-talet undervisade man nästan enbart i romersk rätt. I undervisningen i familjerätt stödde man sig så småningomdock också på Fredrik II:s äktenskapsordinantia från år 1582.'^ Först genom Danske Lov (1683) skapades en fast grund för en undervisning i det egna landets positiva rätt. Ett förslag till nya statuter för universitetet från år 1691 förpliktade professorn i juridik att förklara ius naturre et gentiumoch att jämföra DLmed romersk rätt.''^ Naturrätt och dansk rätt skulle alltså ersätta den tidigare ensidiga undervisningen i romersk rätt. I praktiken började man dock undervisa i dansk-norsk rätt först på 1730-talet (se II 3.). Först under 1600-talet blev det överhuvudtaget möjligt att trycka rättsvetenskapliga arbeten i hemlandet. Situationen var bedrövlig i synnerhet i Sverige, där det i början av seklet fanns ett enda ganska förfallet boktryckeri.'* Borgmästaren i Linköping Hans Olofsson, som kompletterat Johan Skyttes kommentar till stadsrätten, letade ännu i slutet av 1620-talet förgäves efter en förläggare.'^ Även efter det att boktryckarna blivit talrikare, inverkade den kroRosén, s. 77 f. och 173 f. Jorgensen, s. 29. ’■* Jorgensen, s. 67. Se närmareJorgensen, s. 57 tf. Jorgensen, s. 31 f. Jorgensen, s. 68. Lhiäroth II, s. 69. Abnquist, Skytte, s. 7.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=