349 17:37 och påpekade, att det »svåra fängelset» inte fick leda till, att den misstänkte tog skada till sin hälsa. Det var dock nödvändigt, att använda svårt fängelse vid politiska brott »til at frälsa Riket utur förestående fahra». Liksom i ställningstagandet till häxeri (se ovan 3.1.) började Nehrman med en framställning i upplysningens anda för att sedan gå över till mera konservativa tongångar. Det hade »stundomhaft en god wärkan», att en motsträvig anklagad hotats med tortyr eller hållits någon tid i häkte på någon fästning. Det »svåra fängelsets» egentliga innehåll framgår av Nehrmans referat av ett kungligt brev från år 1724, enligt vilket en ihärdigt nekande anklagad i en livssak skulle fås att bekänna »genom handklöfwer och uphängande på wäggen» och genomatt, omhan »framhärdadt i sin halstarrighet, få några par spö». Trots att brevet hade utfärdats före 1734 års lag, behandlade Nehrman det somgällande rätt och nämnde, att endast överheten, men inte underdomaren själv kunde bestämma omanvändandet av dessa medel. 73 Redan Hoier var i sitt processrättskollegiumnegativt inställd till användandet av tortyr, samtidigt som texten visar, inom hur snäva gränser man i början av 1700-talet kunde framföra eventuell kritik av enväldets lagstiftning. Hoier påstod först, att det inte fanns några inkvisitionskommissioner i Danmark,^^ nnen han talade i avsnittet om tortyren om inkvisitionskommissionen i Stokhuset, somskötte omundersökningen i militära mål. Hoier försökte framställa tortyren i Danmark som ett historiskt fenomen, vars betydelse höll på att minska, och han redogjorde därefter för tillåten tortvr enligt DL.^^’ Enligt Hoier kunde tortyr av redan dödsdömda synas onödig, men orsaken var den, att man på detta sätt försökte avslöja medskyldiga eller få fram gömt stöldgods. Då det gällde användandet av tortyr i andra än lagstadgade fall, kunde Hoier däremot öppet visa sin mening: »Nogle har meent, at naar der var Cornplot, at man da piinlig kunde forbore dem omtilkommende Ulykke, men jeg meener contrarmm, ikke allene fordi Ltiven plat forbyder det, men og fordi det er et utilstratkkeligt Middel at udlede Sandhed med, i det de ved den stxrke Pinsel forledes, ligesaa let at lyve sig selv paa, naar de ere U-skyldige, somat bekiende, naar de ere Skyldige.» Reskriptet om tortyren av silvertjuvarna i Kongsberg tolkade Hoier så, att det mera var avsett som ett avskräckande medel än att verkligen användas. Argumentet var, att man i det senaste målet omsilverstöld inte tillgripit tortyr. Hoier nämnde med ogillande det militära bruket att skilja mellan tortyr och militära tvångsmedel, såsom den s.k. polska bocken, »hvilket i sig er det Ehrcnstrålc, s. 158 f. Ehrcnstrale, s. 160. Se även .\funktcll, Lvclinos 1940, s. 161. Hoier, Collegium, s. 20. Hoier, Collegium, s. 188. Cold, s. 23, nämner däremot, au man i inkvisitionskommisssionen allmänt använde tortyr av redan dömda tjuvar för att få fram uppgifter om medskydiga.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=