343 bach fördömde också de s.k. olydnadsstraffen (Ungehorsamsstrafen), som man använde, då den anklagade teg eller ljög: dessa kunde missbrukas till tortyr under en annan beteckning4° Medan man i tysk lagstiftning nöjde sig med att reglera användandet av tortyr, ställde man sig i de nordiska kodifikationerna betydligt restriktivare eller helt negativt till detta sätt att pressa fram en bekännelse. DL stadgade (1-20); »Ingen skal pinligen forhoris, uden han tilforn er domt til Dode for nogen Ugierning, med mindre det er in crimine Majestatis i hojeste Grad, hvor Sägens Beskaffenhed ikke lider, at den almindelig Lands Proces kand folgis.» Man kunde alltså dels pressa fram uppgifter av dödsdömda om medbrottslingar m.m., dels tortera anklagade i mål om majestätsbrott. I 1734 års lag var det uttryckligen förbjudet vid hot omåtal, att »låta någon til bekännelse pinas och plågas», men domaren tilläts dock i grova brottmål att försöka tvinga framen bekännelse »med svårare fängelse», om »bindande liknelser och omständigheter» fanns mot den anklagade; domaren uppmanades visserligen att förfara »ther nted varsamliga» (RB 17:37). I verkligheten hade tortyren i nordisk rättspraxis en betydligt större utbredning än vad lagstiftningen tillät. I Danmark var det tillåtet att använda tortyr i militära mål. Även andra mål, i synnerhet om stöld, som hade någon anknytning till militärpersoner, kunde dras inför inkvisitionskommissionen i Stokhuset i Köpenhamn,**’ och ännu i ett kungligt reskript från år 1735 hotades silvertjuvar i Kongsberg i Norge med tortyr. Under Struensees välde förbjöds all tortyr i Stokhuset genom F 30.12.1771, men redan genom ett reskript 29.10.1772 tilläts inkvisitionskc^mmissionen att använda »Tamp og Katning»,**- när den anklagade var nästan överbevisad, dock först efter omröstning i kommissionen.**-’ Tortvren återinfördes på Hof- og Stadsrettens begäran, då domstolen anförde, att F 1771 »havde gandske betaget Inqvisitionscommissionen sit frygtelige Udseende, og derfor ikke kunde opdage Sandheden».**■* Tortyren avskaffades slutgiltigt i Danmark först år 1837.**5 I Sverige kunde man anse sig ha en viss sedvanerättslig grund för användandet av tortvr genomatt Olaus Petri trots betänkligheter beträffande bl.a. metodens osäkerhet ansåg sig tvungen att acceptera tortyr vid undersökningen av högmålsbrott. Olaus Petris konstaterande, att »Domaren bör ingen plåga medh mindre han haffuer vppenbara Skäl och Bewijs före sigh», gav också rumför tolkningar. Karl XI förbjöd emellertid under 1680-talet upprepade gånger Feuerbach, s. 501. ■*' Ussing betecknade (s. 8) inkvisitionskommissionen som »et forum mixtum, saavel tor de Civile somde Militaire». Omdessa tvångsmedel, se Ussing, s. 90. NorregaarJ VI, s. 190. Brorson, Dl. 1. Bog, II, s. 203. TatnmI, s. 268.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=