342 inslag i straffprocessen för att tvinga fram en bekännelse. Redan i 1600-talets doktrin fanns det kritiska tongångar mot tortyren, och t.o.m. tortyrens förespråkare Carpzov framhöll metodens otillförlitlighet.Först upplysningen började dock betrackta tortyren som ett uppenbart missbruk. Thomasius betecknade i »Dissertatio de tortura e foris Christianis proscribenda» (1705) bruket av tortyr som orättvist och okristligt och tortyren som värre än döden.Hans kritik riktade sig dels mot tortyrens bristfälliga värde som bevismedel, dels mot det moraliskt förkastliga i tortyren, men han ansåg ändå, att tortyren inte helt kunde avskaffas.^^ Beccaria däremot fördömde utan reservationer tortyren, somhan ägnade ett helt kapitel »Delia Tortura» åt i sitt arbete. Tortyrenvar enligt Beccaria både orättvis och lika osäker somgudsdomar, och han prisade något oegentligt bl.a. Sverige för att landet hade avskaffat tortyren.^*^ I tysk doktrin var även företrädare för upplysningen ännu under senare delen av 1700-talet (Martini, Sonnenfels) beredda att acceptera tortyr i vissa fall, t.ex. tortyr av redan dömda personer för avslöjande av medbrottslingar eller gömt stöldgods.Grolmans framställning av tortyren så sent somår 1805 torde kunna anses vara typisk. Utgångspunkten var visserligen human: »Der Richter darf sich keinen Zwang, welchen Art er auch sey, zur Erpressung eines Bekenntnisses erlauben.» Den anklagades lögner eller vägran att besvara frågor betecknades emellertid som »wahre Verletzungen allgemeiner burgerlichen Verbindlichkeiten und der schuldigen Achtung gegen die Gerichtc des Staats» och gav domaren rätt att tillgripa kroppslig bestraffning och hårdare fängelse, utan att detta ens ansågs vara en formav tortyr.^^ Själva tortyren kunde endast i vissa bestämda fall användas efter rättens dom och var ingående reglerad till form och varaktighet.Grolmans negativa hållning till tortyren yttrar sig endast i uttalandet, att man låtit de mest omänskliga tortyrinstrumenten försjunka i en välförtjänt glömska.^® Avskaffandet av tortyren skedde rätt långsamt i de tyska staterna under 1700-talet: I Preussen visserligen redan år 1740, men i Kursachsen år 1770, i Österrike år 1776, i Bävern år 1807 och i Hannover år 1822.^*^ Först därefter kunde Feuerbach konstatera om tortyren: »Vernunft und Menschlickeit verdammen sie, und die Gesetze, auf welche sie sich griindete, sind entweder durch Particulargesetze aufgehoben oder ausser Gebrauch gekommen.» FeuerCarpzov, s. 153. Thomasius, Caput I, § 1. Thomasius, Caput I, § 2 ff. och Caput II. Omtortyrens historia, sc HRGI (R. Liebcrwirth), sp. 1149 ff. Beccaria, s. 78 ff. och s. 86. Kleinheyer-Schröder, s. 172 och 252. Grolman, s. 677 ff. Grolman, s. 740 ff. Grolman, s. 743 not e. Se Kleinheyer-Schröder, s. 79, 121, 250 och 311; Feuerbach, s. 501 not c.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=