341 Också i detta fall tydde sig Orsted till främmande rätt och doktrin. Filangieri citerades i artikeln upprepade gånger, och Orsted konstaterade, att då en del utländska lagstiftare och skribenter, bl.a. just Filangieri, ansåg, att det gick att frambringa ett fullt juridiskt bevis med hjälp av indicier, så hade de »Fornuften paa deres Side».-^*^ Orsted påpekade också, att den i England införda »og saa hoit anpriiste Maade, at lade en saa kaldet Jury domme omdet paatalte Faetums Rigtighed, overlader det og aldeles til de Dommendes moralske Overbeviisning, at bestemme, omden Anklagede er skyldig eller ikke».-'’ Orsted var medveten om att hans åsikter var föga överensstämmande med gällande dansk rätt. Enligt honom hade dock lagen, då det gällde vittnesbeviset, i verkligheten varit tvungen att lämna en mängd frågor till domarens prövning, t.ex. frågan om ett vittnes trovärdighet, t.o.m. i de fall, då man strävat till en detaljerad reglering.-^ I praktiken hade domarna också en vidsträckt frihet att tolka lagarna.-^ De mest pregnanta uttrycken för den legala bevisteorin, t.ex. DL 1—13—1, tolkade Orsted på ett sätt, omvars riktighet han svårligen själv kan ha varit övertygad. Han ansåg kravet på minst två vittnen i DL 1 —13—1 gälla bara vittnesbeviset, inte bevis i allmänhet: »Lagstifteren har maaske og netop forbiegaaet det Beviis, der grunder sig paa Indicia, af den Aarsag, at det i Folge sin Natur, ei lader sig bestemme ved almindellge Regler». Orsted hänvisade också till, att lagen ibland godtog ett indicium, t.ex. innehavet av stöldgods, somfullt bevis.Framställningen slutar med ett rätt radikalt tolkningsförslag: »Efter alle disse Grunde vil man, haaber jeg, finde det va:re en med Fornuften og Loven overeensstemmende Sandhed, at et fuldkomment juridisk Beviis mod en Forbryder kan frembringes ved fleere Omstxmdigheders Sammenstod, der ophxve al förnuftig Tvivl, skjondt ingen Lov specialiter har erklarret samme for Beviis.»“‘^ Tiden var dock ännu inte mogen för denna förändring i bevisprövningen utan stöd i lag, men Orsteds lära om indiciebeviset komsenare att under 1840-talet påverka lagstiftningen i den fria bevisprövningens riktning. 4.2. Tortyren Den legala bevisteorin ledde i praktiken till att den anklagades bekännelse ofta var nödvändig för en fallande dom, och man använde i Europa ännu under nya tiden på många håll, i synnerhet i Tvskland, tortyren somett nära nog ordinärt 0rstcä, JA 13 (1807), s. 195. Ncllcmann, s. 74, betonar betydelsen av H. E. von Globigs (1755-1826) »Versueh einer Theorie der Wahrseheinlichkeit» (1806) somförebild för 0rsted. Orsted, JA 13 (1807), s. 189 not -'b Orsted, JA 13 (1807), s. 191; se även Orsted, Sl.S 1807, s. 97 f. Orsted, JA 13 (1807), s. 193; se även Orsted, SLS 1807, s. 104 ff. 2s Orsted, ]^ 13 (1807), s. 198. 2*' Orsted,]A 13 (1807), s. 201. 2° Tamm, 0rsted, s. 29.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=