340 av domarna, vilka skulle vara helt bundna av lag, både när det gällde fakta och bevisen för förekomsten av dessa: »Indrommes der Dommeren meere, bliver han den frygteligste Despot, allerhelst naar der i mindste Maade överlädes noget til hans Skjonnende, med Hensyn til at afgjore omdet paatalte Factumer beviist, eller icke.»*^ Hela artikeln gick ut på att bevisa, att medborgarnas rättssäkerhet tvärtombäst tryggades genom att domarna tilläts företa en fri bevisprövning. 0rsteds utgångspunkt var begreppet »moralsk Vished» (jfr Solanders moraliska säkerhet; 9/10) med vilket han förstod det, »som, uden at va:re bygget paa metaphysiske Grunde, dog i det handlende Liv fornuftigviis maa ansees tilstra;kkelig til at udgjore Prarmisserne for vore Foretagender». »Den juridiske Vished» måste förstås som en art av den moraliska säkerheten, och dessutom krävdes »dens Tilstrarkkelighed, förbunden med dens Objektivitet eller almindelige Meddeelbarhed».'^^ Detta begrepp följde av »Sägens Natur», men man kunde också definiera den juridiska säkerheten enligt lag såsom »Indbegrebet af de Betingelser, under hvilke den skrevne Lov byder Domstolene at antage ett Faetums Virkelighed». I detta fall blev det emellertid möjligt »at der kunde existere en tilstrtekkelig, og almeen meddeelelig moralsk Vished, som ei var juridisk Vished, og omvendt, at denne kunde existere, uden at hiin var tilstxde», och 0rsted frågade sig nu, om det genom denna skillnad verkligen »blev saa vel sorget for Borgernes Rettigheder». Enligt 0rsted kunde man inte genom förnuftsprinciper komma fram till övertygelsen omatt ett visst faktumsannolikt hade inträffat, utan till avgörandet av denna fråga krävdes det »Dommekraft». Blott »Fornuftens Funetioner» hörde till lagstiftaren, medan »Dommekraften» måste öv^erlåtas till domstolarna: »thi det är klart, at det långt bedre lader sig bedomme in conereto, om et faetisk Anbringende har Sandheds Kjjendemxrker eller ikke, end ved en abstract Regels Anvendelse». För rättssäkerheten var det viktigt, att medborgarna på förhand kände till följderna av sina rättshandlingar, då de så kunde förutse rättsverkningarna av dessa. Däremot blev medborgarna »aldelcs ikke afhjulpne eller formildrede ved den Kundskab», att den legala bevisprövningen kunde leda till ett i strid med verkligheten stående resultat.-- 0rsted pläderade kraftigt för en bevisvärdering »ved Total-Indtrykket af samtlige Sägens Omstxndigheder», och han ansåg, att indicier borde kunna användas som fullt bevis och att dessa kunde vara ett mera övertygande tecken på den anklagades skuld än två vittnens utlåtande.-^ 0rsted accepterade med andra ord helt den fria bevisprövningen. 21 >9 0rsted,]A 13 (1807), s. 181. -= 0rstcd,]A 13 (1807), s. s. 185 f. 0rsted,]h 13 (1807), s. 187. 0rsted, JA 13 (1807), s. 187 ff. 0rstcd,]A 13 (1807), s. 192 och s. 195 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=