339 in foro criminali reorumconfessione» (1790), somdryftade möjligheterna att få den anklagade att bekänna i brottmål." Dissertationen behandlas närmare nedan (p. 2); här räcker det att nämna Wredes åsikt, enligt vilken Calonius’ upplysta ställningstaganden begränsades av oförmågan att inse, att den legala bevisteorin var roten till det onda; »Detta såg Calonius ej, eller ock ville han, då lagens ståndpunkt var sådan, ej däromanmärka.»^^ I läro- och handbokslitteraturen refererade man gällande bevisstadganden utan kritiska kommentarer." Ännu Norregaard indelade det juridiska beviset i »tilstrxkkeligt» {probatio plena), till vilket krävdes »alt, hvad efter Lovene behoves til at udgiore juridisk Vished», och »utilstrzekkeligt» (probatio minus plena), »som ikke har alt det, Lovene udfordre til juridisk Vished»." Brorson försvarade den legala bevisteorin med hänvisning till den »borgerlige Sikkerhed og Tingens Natur».’5 Redan av litteraturen framgår, att den legala bevisteorins värde som ett skydd för den anklagade i brottmål var fiktivt: Hoier konstaterade, att det i en inkvisitorisk process inte behövdes »saa klare Beskyldninger og Beviser», då presumtionen alltid var mot den anklagade." I detta fall inledde 0rsted en ny tid genom att gå till angrepp mot den förhärskande bevisteorin. 0rsteds bevisrättsliga huvudarbete är »Udforlig Fremstilling af Lagren om Vidnebeviset», som han publicerade i den fjärde delen av »Eunomia» år 1822. Redan i en artikel i »Juridisk Arkiv» år 1807, »Bem^erkninger over juridisk Visheds Natur og Valsen» och i en utförligare artikel senare samma år i »Det skandinaviske Litteraturselskabs Skrifter» med titeln »Er Staten berettiget til at give Love og gjore offentlige Foranstaltninger til Religionens fremme?»" tog han dock upp problemen kring »det lovbestemte Beviis» eller »det legale Beviis»," som nu för första gången framstod somendast ett alternativ i bevisrätten. I början av artikeln i »Juridisk Arkiv» hänvisade 0rsted till frågans politiska aspekter. De, somhade skrivit omtryckfrihetsmålen åren 1797—1799, hade som »det stasrkeste Va:rn omBorgersikkerheden» krävt en strikt kontroll " Calonius, Opera omnia II, s. 257 ft. '2 Wrcäc, s. 170. Se t.ex. Nehrman, Proeessus Civilis, s. 217 ff.; Hesselherg, s. 533 ff.; Dons IV, s. 316 ff. Norregaard VI, s. 4. Brorson, DL 1. Bog, II, s. 1. Hoier, Collegium, s. 20. Temat kan svnas n.igot avlägset för en behandlingav bevisrätten, men Orsteds tankegång var, att det var omöjligt »at bygge et trygt og fredeligt Samliv paa den blötte Tvangsrets Principer og den absolute Nodvendighed i at stole paa 7Ere, Retskaffenhed og Religion», varav också följde, »at Staten umuelig, ved logiske Tvangslove, kan binde Domstolene til Ret og Sandhed, men man maa betroc meget til dc Ma:nds Retsindighed og Samvittighedsfuldhcd, sombekla:de Dommers.-edet»; se 0rsted, JA 13 (1807), s. 182. - OmOrsteds bevislära, se även Nellemann, s. 98 ff. IX 0rsted,]h 13 (1807), s. 189 och not 'L
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=