338 teorin in ahsurdum: omhundra vittnen påstod en person vara död, och han såg denne levande framför sig, så trodde han sina ögons vittnesbörd. Ett praktiskt mera betydande fall inträffade, då talrika vittnen påstod en anklagad vara skyldig. »somjeg dog ganske vist vidste, at vjere oskyldig, og jeg ikke kunde opdage de Feil, somufeilbarlig maatte vaere hos Vidnerne, saa kunde jeg dog umuelig mod mit bedre Vidende, domme den for skyldig, som min Samvittighed erkla:rede frie og uskyldig, men maatte i saa Fald staae ned af Domstolen, give Vedkommende Aarsagen tilkiende, og lade mig bruge somVidne.»^ Bevisfrågorna saknade inte heller teoretiskt intresse, och ett utförligt arbete är Solanders tidigare omtalade dissertation ombevisföring med två vittnen från år 1739 (ovan II 2.3.2.1.). Det kan nämnas, att Solander försökte skapa en terminologi för bevisens tillförlitlighet; denna kunde också uttryckas med en numerisk gradering. Liksomsenare 0rsted försökte Solander visa, att det inte fanns skarpa gränser mellan säkerhet, sannolikhet och osäkerhet. Solander började med ett i tidens doktrin ofta upprepat påstående, att man måste skilja mellan juridisk och filosofisk säkerhet.^ Den förra nådde sällan över sannolikhetens nivå, eftersom den berodde mera på domarens tro än hans kunskap, och därför var doktrinen om juridisk sannolikhet så viktig. Liksom bevisen indelades i fullt och halvt bevis, kunde man också indela den juridiska sannolikheten. Den metafysiska säkerheten, »Fullwist», var absolut utan undantag. Den fysiska säkerheten (»Wist») var en säkerhet enligt naturlagarna, medan moralisk säkerhet (»Aldrasannolikast») endast tillät ytterst sällsynta undantagsfall. Det fall, då någonting oftare inträffade än inte inträffade, kallades »Sannolikt», då båda möjligheterna var lika stora »Kanske och Kanske icke», och då icke-inträffandet var troligare talade man om»Föga troligit». Enligt Solander kunde man för att bättre uppfatta sannolikhetens grader även uttrycka den med decimaltal. Metafysisk och fysisk säkerhet kunde betecknas med 10/10, moralisk med 9/10, sannolikhet med 8/10, 7/10 och 6/10, tvivel med 5/10 och osannolikhet med 4/10, 3/10 och 2/10.^^ Solander motiverade sin bevisgradering med den legala bevisteorin, men verbala och numeriska graderingar har överlevt teorins undergång.'® Solander lade fram sina tankar om värdering av bevisens tillförlitlighet i slutet av sin dissertation, och han angav inte, hur man skulle anpassa graderingen till den legala bevisteorin, m.a.o. om graderingen gav någon praktisk vägledning för domaren. Aven Calonius skrev en dissertationon bevisrättsliga problem, »De elicienda ^ Hedegaard, Anmarrkninger I, s. 13 f. ^ Nehrman, Processus Civilis, s. 225; Hoier, Collegium, s. 179; Nerrcgaard VI, s. 9. Solander/C. Fr. Möller (1739), s. 62 f. Se t.ex. Ekelöf, s. 379 ff., som även försvarar (s. 380) användandet av siffervärden som vägledande tumregler.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=