321 I den dansk-norska doktrinen var man nästan genomgående för stränga straff. Kofod Ancher kritiserade Montesquieu bl.a. för att dennes »Mildhed i criminelle Sager er saa stor, at den synes at falde hen til Yderlighed».^^ I sina utlåtanden manade dock Kofod Ancher på grund av både rationella och teologiska skäl till återhållsamhet vid utmätandet av dödsstraff. »Saa mcgct er vist, at ingen Livsstraf bor appliceres, saala:nge nogen anden Straf kan fyldestgiore Straffens 0iemaal; thi det ikke aleene strider imod det almindelige Bedste, uden gyldig Aarsag at skille Staten af med sine Borgere, men endog er et Indgreb i Guds Regiering, at rygge det Maal og de Gra:ndser, somSkaberen selv har sat for et Menneskes Liv.»*^^ Kofod Ancher ansåg också, att dödsstraff förutsatte »en saadan Misgierning, hvorved den almindelige Sikkerhed Lvderes paa det hoieste».^^ I sina utlåtanden ansåg han sig kunna rekommendera benådning från dödsstraffet för bl.a. duell med dödlig utgång och blodskam. Dons var den förste, somförsökte sig på en utförligare motiveringför dödsstraffet. Dödsstraffet hade alltid varit av nöden, om man inte på annat sätt kunde uppnå säkerhet »ikke allene i Henseende til Delinqventen selv, men endog til alle andre Ligesindede». Dons polemiserade mot dem»somville have Livsstraffe udryddede af Lovene, enten gandske og aldeeles, eller og at de ikkun skulle kunne finde Sted, hvor sligt i den guddommelige positive Lov er fastsat, og i deres Sted ville have indfort Tra:ldoms Arbeyde paa Livstid eller Landsforviisning». Dons’ argument var, att efet aldrig hade funnits någon ins positivumdivinnm universale, att anhängarna av dödsstraffets avskaffande låtit förföra sig av »en indbildt Proportion imellemet Menneskes Liv og den forovete Gierning», att de saknade kunskap om straffets egentliga syfte, att bevakningen av så många dömda skulle vara en stor börda för staten, att straffets syfte »at indjage andre Skrxk og Afsky» inte kunde uppnås genom frihetsstraff, samt slutligen, att landsförvisningen, t.o.m. om den kunde ske utan fruktan för brottslingarnas återkomst, skulle strida mot de mänskliga plikterna mot andra nationer.Dons’ argument visar, att han också riktade sig mot den äldre, främst kalvinistiska, kritiken mot användandet av dödsstraff utan stöd i Mose lag.‘^' Norregaard nämnde i sin straffrättsframställning, att han dryftade frågan om dödsstraffet, trots att hans uppgift var »aleene ... at vise Lovene som de ere». Han upprepade alla Dons’ argument för dödsstraffet med undantag av påståendet, att dödsstraffet var ekonomiskt fördelaktigt för staten och att Kofod Ancher 1777, s. 97. Kojod Ancher, Svar, s. 147. Kofod Ancher, Sy,\T, s. 161. Kofod Ancher, Svar, s. 148 och 161. “^0 Dons III, s. 23. Sc Lindberg, Praemia, s. 634 ff. 21
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=