13 hållas de redan något äldre, men utförliga och noggranna framställningar av den dansk-norska rättsvetenskapliga litteraturens historiaframtill 0rsted, som har skrivits av Poul Johs. Jorgensen och Frantz Dahl i »Festskrift i Anledning af Tohundrede Aars Dagen for Indforelsen af Juridisk Eksamen ved Kobenhavns Universitet» (1936). Troels Jorgensen har skrivit juristbiografier ombl.a. Hoier och 0rsted. Ditlev Tamms artiklar berikar vår kännedomomden danska rättsvetenskapen sedan 1500-talet, och hans »Retsvidenskaben i Danmark - en historisk oversigt» (1992) innehåller också en utmärkt sammanfattning om rättsvetenskapens utvecklingföre år 1800.**° Den moderna 0rsted-forskningen inleds av Tamms doktorsavhandling »Fra ’Lovkyndighed’ til ’Retsvidenskab’» (1976) och Sten Gagnérs viktiga artikel »0rsteds vetenskap, de tyska kriminalisterna och naturrättsläran» (1980). Undersökningarna innehåller många iakttagelser om den unge 0rsteds verksamhet, som bildar slutskedet i den i detta band undersökta perioden. Det grundläggande arbetet om litteraturens utveckling i Sverige är fortfarandeJan Eric Almquists »Svensk juridisk litteraturhistoria» (1946). Verket är inte en sammanhängande framställning, utan det består av korta biografiska och bibliografiska notiser och en samling uppsatser med tyngdpunkten på den äldre rättsvetenskapliga litteraturen och den akademiska undervisningen före 1800-talet. 1600-talets svensk-finska rättsvetenskap behandlas av olika forskare i »Den svenska juridikens uppblomstring i 1600-talets politiska, kulturella och religiösa stormaktssamhälle» (1984). Ake Malmströms sista arbete, andra delen av »Juridiska fakulteten i Uppsala. Studier till fakultetens historia» (1985) behandlar 1600-talet och början av 1700-talet, men uppehåller sig mera vid fakultetens utveckling än den juridiska litteraturen. I övrigt är utbudet förhållandevis magert och består främst av artiklar och kortare avsnitt i läroböcker. Medan det inte är möjligt att tala om en norsk rättsvetenskap före 1800-talet, uppstår det snabbt en juridisk litteratur vid den år 1640 grundade Åbo Akademi. Trots den gemensamma rättsordningen är det därför inte oberättigat att tala om en finsk rättsvetenskaplig tradition på samma sätt som man kan betrakta juridiken vid Uppsala eller Lunds universitet som ett särskilt forskningsobjekt. I sjäK*a verket är den finska juridiska litteraturen dels under 1600talet, dels under senare delen av 1700-talet (Calonius) betydligt utförligare behandlad än rättsvetenskapen i det egentliga Sverige under samma tid. Undersökningarna inleds av Axel Liljenstrands »Juridikens studiumvid Äbo Universitet», somutkomår 1890. Calonius-renässansen i början av detta århundrade (se II 2.2.7.4.) resulterade bl.a. i en utmärkt Caloniusbiografi av Rabbe Axel Wrede (1917). Av den nyare forskningslitteraturen bör nämnas Otto Brusiins olika studier i juridiken vid Äbo Akademi på 1600-talet; särskilt kan framhållas »Wexionius-Studien I-II» (1968—1971). Hannu Tapani Klami har i två band publicerat ett finskspråkigt arbete om den finska rättsvetenskapen under den Tamm, Retsvidcnsk.ibcn, s. 11-115.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=