306 stod i ett nära beroendeförhållande till teologin, och det har påståtts, att några nya tankegångar inte vann insteg åtminstone i Sverige-Finland ännu under 1700-taletd I detta avsnitt undersöks bl.a., omdetta påstående är berättigat, då det gäller den nordiska straffrättsliga litteraturen. Det är inte möjligt att här närmare gå in på betydelsen av det mångfacetterade begreppet »upplysning»; en kort karakteristik kan dock ges med hjälp av begreppen rationalism, sekularisering och humanitet.- Den europeiska upplysningen inomrättsvetenskapen kan indelas i en äldre riktning, främst Thomasius, som bekämpade de värsta missförhållandena inom straff- och straffprocessrätten, såsom häxprocesserna och det utbredda användandet av tortyren somett ordinärt rättegångsmedel, och i den yngre upplysningen från och med Beccaria, som ifrågasatte själva grunderna för straffrättssystemet. En viktig, om också mera indirekt roll spelades av Göttingen-teologen Johann David Michaelis, vars omfattande verk om Mose lag ledde till ett allmänt accepterande av, att det inte existerade någon ius divinumpositivumuniversale, och därmed banade väg för en friare strafflagstiftning (se ovan 1.3.1.3.). Man brukar ange två motiv till upplysningsmännens krav på en reformerad strafflagstiftning. Dels vann en mera human anda utbredning, dels ville man rationalisera straffutmätningen och ersätta den nyckfulla, av en utbredd benådningspraxis mildrade brutala straffutmätningen med en effektiv och snabb rättsskipning. Det ansågs, att omallmänheten visste, att brott snabbt och undantagslöst beivrades utan möjlighet till benådning, så kunde man avstå från de drakoniska straffen. Så småningom började man också fästa större uppmärksamhet vid straffet somett medel för att förbättra brottslingen.^ Studier rörande straffrättsdoktrinens historia har ofta koncentrerat sig på de olika åsikterna om straffets uppgift och syfte. Sant är, att det i den juridiska doktrinen väl har slösats mera trvcksvärta och papper på dryftandet av straffets ändamål än på någon annan fråga. Denna fråga är dock enligt min åsikt ett föga givande tema, då man vill undersöka det straffrättsliga tänkandets utveckling. De olika föreställningarna om straffets ändamål, vedergällning, avskräckning och förbättring är ofta oupplösligt förenade med varandra, och med t.ex. avskräckningsändamålet kunde man motivera såväl ett allmänt bruk av kvahficerade dödsstraff somett avskaffande av dödsstraffet överhuvudtaget (Beccaria)."* I detta avsnitt lämnas därför straffteorierna i stort sett åsido, och undersökningen av upplysningens inverkan på den nordiska kriminalrättsdoktrinen koncentreras på tre konkreta frågor: häxväsendet, Beccarias inflytande och de första spåren av en debatt i nordisk doktrin omdödsstraffets berättigande samt legalitetsprincipens genombrott genomnullapoena sine lege -läran. Frågan om tortyrens tillåtlighet och nytta behandlas i processrätten (se nedan 4.2.). ' Lindberg, praemia, passim. - Schreiber, s. 34. 5 Omupplysningen och straffrättsvetenskapen, se Schmidt, s. 212 ff. ■* Se Anners, passim.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=