293 skriptioncn som ett exempel på det fall, att lagstiftaren kunde ge närmare bestämningar till naturrättsliga rättsinstitut. Naturrätten stadgade endast, att en av den tidigare ägaren övergiven sak hörde till den, somtagit saken i sin besittning, medan den positiva rätten avgjorde, när saken var övergiven, t.ex. efter ett eller tjugo år.'^ Tengwall nämnde inte heller naturrätten i samband med hävd.’^ I de dansk-norska systemen och kommentarerna återkomman ofta till problemställningen hävd och naturrätt, men redan Paus behandlade frågan ingående i sin lilla avhandling från år 1748. Hävden baserade sig i naturrätten på »den Forkastelse, som formodes at va:rc skced af den forrigc Eyermand».’*^ Paus polemiserade mot Gribners åsikt, enligt vilken hävden varken hörde till naturrätten eller stred mot denna utan endast var grundad på »Naturlig Billighed».’^ Den av Thomasius förfäktade skillnaden, enligt vilken »Hxvd iblant Nationer» baserade sig på den förra ägarens presumerade avstående, medan »Ha:vd iblant en Republiqves Undersaatter» siktade till att »forebygge Undersaatternes Efterlaadenhed i at eftersoge og tilbagekalde, hvad demkunde paa en ulovlig Maade vxre frakommen», saknade enligt Paus betydelse. Utan egna ställningstaganden nämnde Paus, att orsaken till hävd enligt de romerska rättslärda var »at skye Confusion, forkorte Tra:tter, og giore Eyendommene visse iblant Borgerne...».'^ I en kollegiedissertation från år 1771 förkastade däremot författaren helt tanken, att hävden skulle ha någon naturrättslig grund, bl.a. på grund av de olägenheter, som enligt erfarenhet varit en följd av detta rättsinstitut. Liksomi svensk-finsk doktrin ansåg Hcsselberg, att hävdens grund i naturrätten var den tidigare ägarens presumerade avstående från sin sak, medan den positiva rätten strävade till »at sxtte Folkes Eyendom i Sikkerhed».'* Även enligt Dons kunde hävd erhållas enligt naturrätten: »Ha:vd, Usucapio sivc Prä^scriptio, er da efter Naturens Ret en Maade, at erhverve sig en andens Ting formcdelst hans stiltiende Samtykke...». Däremot kom»i den borgerlige Stand aneire og flerc Aarsager dertil, ... saasom: Eyendoms Vished og Efterladenheds Straf». Dons betonade, att naturrättens bestämmelser inte alltid kunde följas »i det borgerlige Sxdskab, hvis Natur og Hensigt undertiden udkra:ver en anden Omgång og Maade». Därför kunde man inte förundra sig över, att man, för att förebygga processer, fäste i den positiva rätten på ett helt annat sätt än i naturtillståndet och naturrätten mindre vikt vid det presumerade övergivandet än vid den nya besittningens kvalitet: »folgelig er Hxvd saadan universal positiv Calonius, s. 9. Tcngivall, s. 298 tt. Paus, Bct.vnkninger, s. 1. '5 Paus, Bctxnkningcr, s. 4. Paus, Bcta:nkningcr, s. 5 t. Suhr s. 22. Obclitz uppges på sina föreläsningar ha varit en anhängare av liävdens naturrättsenlighet; se Suhr, s. 4. Hcssclhcrg, s. 142. 17
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=