287 förbehåll, att domar hörde till sedvanerätten och att »Praxis gylder og miked i vi ad skilia Logen, hvad Interpretatio usualis tekur Nafn af».-^'-^ Trots förbudet att åberopa prejudikat i Hojesteret var dessa enligt Hesselberg »ikke destomindre nyttige at vide». 1 motsats till Hoier ville han dock utsträcka förbudet att åberopa prejudikat också till underrätterna.^’’* Då Dons förnekade sedvanans kraft av lag, är det naturligt, att inte heller rättspraxis kunde ha någon större betydelse. Dons ansåg dock en fast rättspraxis vara den värdefullaste delen av sedvanerätten. En fast praxis var en interpretatio legumusualis, och denna var nyttig att känna till, då det »i Tvivlsmaal er alletider den Mening sikkerst at Folge, som er almindelig, og meer at forlade sig paa, end sit eget Tykke».-*'-‘’ Prejudikaten behandlades däremot tillsammans med fakulteternas responsa. Enligt Dons förutsatte även bundenheten vid prejudikat ett uttryckligt uttalande av lagstiftaren. Kännedomen om prejudikat var dock nyttigför parterna, »da de deraf i Forveien kan nogenledes slutte sig til Udfaldet i deres Sag». Något inkonsekvent ansåg Dons, att man inte borde anföra sådana prejudikat i domstolen, »da ved slige Pra:judikata Retten let kan forvildes, vorde tvetydig og uvis».-*”’ Enligt Magnus Trojel bestod de sedvanor, som kunde accepteras som »Klogskabs- eller ForsigtighedsRegler», främst av praxis och prejudikat^'^. Även Kongslew förnekade rättspraxis’ kraft av lag men ansåg, att den var nyttig att känna till: »Hoieste Rets Piuejudicata betrygge ofte Underdommeren, naar lige Tilfxdde treffe under dennes Domstoel. Enligt Kofod Ancher behövdes det först och främst en god teori, förrän praxis kunde vara till någon nytta. Praxis utan teori ledde till »Legulejismus och Rabulisterie, de to afsagte Fiender af al retskaffen Lovkyndighed».*'‘* I likhet med Calonius t\ cks Kofod Ancher inte tala enbart om rättspraxis utan också om praktisk juridisk verksamhet överhuvudtaget, vilken enligt honom inte var möjlig utan föregående teoretiska studier. En okunnig domare var för Kofod Ancher ett otyg liksom för Calonius. Kofod Ancher dryftade, vilket som var farligare, en ohederlig eller en okunnig domare, och kom till slutsatsen, att en okunnig domare var värre. En ohederlig domare dömde ändå ofta riktigt på grund av fruktan för straff eller egenkärlek, medan en okunnig domare trots den goda viljan helt enkelt saknade förmågan att träffa det rätta. I förordet till sina fakultetsutlåtanden gick Kofod Ancher närmare in på frågan om prejudikatens betydelse. Flan var inte direkt negativ till ett utSveiuJi Sölvuson, I vro, s. 3. 314 Hesselberg, s. 6; jtr Haier, Collegium, s. 14. Dons /, s. 30. Dons 1, s. 32 f. 'filskucr, s. 151. Kongslew I, s. 267. Kofod Ancher 1777, s. 78 t. Kofod Ancher 1777, s. 128. 320 318 319
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=