285 kunde inte åberopas somfullt bevis, eftersom de i allmänhet gällde »besynnerliga omständigheter», som inte alltid nämnts. Därför kunde de inte anses vara en allmän lag eller en »rättelse för Domstolarne». Med hänvisning bl.a. till ovan nämnda brev till Göta hovrätt konstaterade Nehrman, att underdomaren inte ägde »then macht, som Konungen och Thess Domhafwande», och att kungen inte ville »med sine bref hindra Justitiens fria lopp», varför domaren ej kunde följa prejudikat. Domaren måste däremot följa de redan nämnda reskripten m.m. med beaktande av läran omratio decidendi?^'^ Rabenius nämnde i förbigående »bruket och missbruket» av prejudikat utan att närmare gå in på frågan.Föreställningarna om Calonius’ prejuciikatfientlighet baserar sig främst på ett uttalande i en recension av Flintbergs anmärkningar till sjölagen (1803). Uttalandet förekommer i samband med att den utpräglat ekonomiske Calonius kritiserade Flintberg för att denne tagit med onödigt mycket text från den allmänna lagen, vilket endast tjänat till »att göra arbetet volummeust och belasta köparena med en dryg köpeskilling», och lyder i sin helhet: »Och då, utomden att samla prcjudicater, näppeligen någon annan säkrare utväg gifves, att i ovisshet, mörker och förvirring insvepa Lagskipningen i ett land, som bör vara grundad å beskrifna Lagar, men ej på tillfälliga domslut och meningar, somefter hvar saks särskilda omständigheter, och Domstolarnes olika begrep, kunna hafva hvar sina särskilda grunder, och derföre till allmänn efterfölgd ej kunna vara ämnade, eller i sådant afseende böra åberopas: så hade Rec. önskat, att dessa, såsom dessutom till Sjö-Rätter icke hörande, antingen blifvit aldeles å sido satte, eller ock icke annorlunda än med den mäst grannlaga urskillning och yttersta varsamhet anförde.» Efter att ha anfört ett felaktigt prejudikat i Flintbergs arbete påstod Calonius, att det vore »lätt att visa, huruledes förhållandet är vid pass enahanda med åtskillige af de öfrige här sammanhopade prcjudicater, hvilka således, långt ifrån att tjena till gagnelig upplysning, endast bereda anledningar för haljiärde eller vrångsinnte Domare (kurs. här), att, i förment stöd af dem, sätta sig öfver den klara och ovillkorliga föreskrift Lagen demmeddelar».3C4 Trots kritiken av bundenheten vid prejudikat är udden alltså främst riktad mot Flintbergs felaktiga urval. — Flintberg själv ansåg, att man inte kunde eller borde döma efter prejudikat, men att det ändå var rätt och billigt, »at uti aldeles 302 'Mehrman, Processus Civilis, s. 221. Rabenius, s. 29. Calonius, Opera omnia III, s. 121 t. Det ofta citerade uttalandet av Calonius (Opera omnia III, s. 109), enligt vilket man bör »döma efter lag och cj efterpra^juciikater hvilka beklagligen äro så beskaffade, att om de till grund fingo åberopas, blefve rättvisan en vaxnäsa, hvilken efter behag kunde vändas hvart man ville», ingick i ett »Enskildt meddeladt Utlåtande», i vilket Calonius argumenteratle mot en fast praxis, och det kan därför inte tillmätas någon större betydelse. 303
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=