284 resultat. Omvägen genomförsiktighets- och klokhetsregler kan därför betecknas som en diplomatisk finess på grund av enväldet, medan Hoiers och Kofod Anchers beredskap att erkänna sedvanors laga kraft under vissa betingelser inte fann efterföljare i dansk doktrin. Nya impulser utifrån ledde dock till sedvanerättens uppvärdering i Danmark redan före år 1848.-'^^ 1.3.2.2. Rättspraxis Det har ofta hänvisats till överhetens negativa inställning till prejudikat under 1600- och 1700-talen. I Sverige konstaterades det i ett kungligt brev till Göta hovrätt på 1680-talet, att man inte fick döma efter prejudikat, och detta förbud upprepades i ett brev ännu år 1790.1 Danmarkvar advokaterna fram till år 1771 förbjudna att hänvisa till prejudikat i Hojesteret. Då denna inställning motsvarade en allmäneuropeisk traditic^n från Corpus luris till Preussens ALRfrån år 1794, kan man vänta sig en negativ inställning till rättspraxis även i 1700talets nordiska doktrin. Nehrman var i »lurisprudentia civilis» inte helt negativt inställd till prejudikat, även omhan i princip ställde allmän lag och prejudikat, till vilka han räknade även överhetens reskript, dekret och mandat, mot varandra; de sistnämnda borde inte tilllämpas i andra mål än i dem, för vilka de utfärdats. Reskripten kunde också vara lagförklaringar: »...stundom pläga Rescripta vthfärdas på Hoff Rätternas och Collegiernes förfrågningar; huru the måhl, somi Lagen ey finnas vthsatte, böra nu och i framtiden afdömmas: Tå böra the anses såsom en allmän Lagh».-'^’^ Nehrman behandlade reskripten m.m. också somegentliga prejudikat, och han kände till den anglosachsiska läran omratio decidendi, prejudikatfallets väsentliga egenskaper.De, som just börjat sitt studiumiuris, kunde enligt Nehrman känna igen prejudikaten på att dekreten m. m. hade följts av hovrätternas brev till alla domstolar, s.k. universalia, i vilket fall prejudikatet betraktades som en lag, som underdomaren måste följa.Följandet av prejudikat kontrollerades alltså av överheten, men man kan också säga, att hovrätternas brev ersatte de rättsfallssamlingar, somsaknades på denna tid. I den senare utkomna »Processus civilis» skärpte Nehrman sin inställning till prejudikaten, som han behandlade i samband med bevisföringen. Prejudikat Sc närmare Björne, s. 76 tf. Sc närmare Björne, s. 126. 299 Biehrman, s. 41. Nehrman, s. 41: »Thct somthessa föreskrifwa vthi cnskvlte måhl, gifver jemväl esomofftast mycket lius i Lagfarcnhcten, när man allenast skiljer partmm rationes, ifrån rätta rationibus decidendi, och brukar tilbörlig efftertaneka wid deras nyttiande, sedan man försth wet pricipia och analogiamJuris, hwilka ock aldrabäst wisa hwad ailment eller besynnerligit är i thessa.» Nehrman, s. 41 f. 300 301
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=