10 använda sig av svensk och tysk rätt för att tolka oklara stadganden i DL.-^ Däremot hänvisade t.ex. Dons i sitt systemvarken till svensk rätt eller rättsvetenskap. Dessa exempel visar, att rättsvetenskapsmännen inte saknade kännedomom de nordiska grannländernas rätt. Personliga kontakter var naturligtvis på 1700talet betydligt sällsyntare än senare. Nehrman besökte dock år 1726 Köpenhamns universitet, och han brevväxlade senare med danska kolleger.-^ Kofod Ancher kunde i början av 1770-talet i Stockholm bekanta sig med gamla svenska handskrifter och också med sådana danska handskrifter, som fallit i svenskarnas hand under 1600-talets krig.-^ Trots den dansk-norska litteraturens uppblomstring på 1700-talet tycks Sverige-Finland länge ha varit den givande parten. Ä andra sidan använde man sig, såsom nämnts, i undervisningen i naturrätt vid de svensk-finska universiteten framför allt av Holbergs och Norregaards läroböcker, som översattes till svenska.’^ Man bör komma ihåg, att hänvisningar till det nordiska grannlandets rätt och rättsvetenskap är sällsynta, om man jämför med det massiva användandet av tysk-romersk doktrin. Intresset för nordisk rätt var ofta närmast rättshistoriskt betingat. Av de 24 dansk-norska verken i Calonius’ bibliotek bestod två tredjedelar av samlingar av gamla lagar eller av arbeten med rättshistoriskt innehåll,^° medan framställningar av gällande rätt nästan helt saknades. Fengers påstående är alltså inte helt obefogat, men trots detta kan det vara berättigat att tala om en nordisk rättsvetenskap senast på 1700-talet. Många gemensamma drag i den nordiska doktrinen beror giv^etvis på det starka inflytandet från den europeiska, i synnerhet den tysk-romerska litteraturen, men det är också uppenbart, att den nordiska rättsvetenskapen uppvisar vissa särdrag. Trots arvfiendskapen mellan de två nordiska rikena var även rättsvetenskapsmännen medvetna omen gemensam nordisk historia, vilket framgår av att intresset för grannlandets rätt var så starkt rättshistoriskt betingat. Romersk rätt eller tysk »kejsarrätt» var aldrig gällande rätt i Norden, ens i Danmark,^' och på 1700-talet hade båda rikena en egen kodifikation, som delvis byggde på en lång inhemsk rättstradition. En känsla av nordisk gemenskap tveks trots fortgående politiska kontroverser stärkas mot slutet av 1700-talet, och man brukar tala om en spirande kulturskandinavism på 1790-talet.Som exempel kan Hurtigkarl I, s. 52. Palmgren, SvJT 1969, s. 917. Kofod Ancher, Lov-Historie II, Fortale. Det kan nämnas, att Kofod Ancher sombarn haft en svensk lärare åren 1717-1722, en major, som var krigsfånge på Hammershus; se Bärens, s. XIV; Nachrichten II, s. 75 f. Dahl, s. 144; Dahl, Frantz, Nordische Stimmen fiber Savigny und Gans, SZ Germ. Abt. XXXVII (1916), s. 512 not 2. 30 Förteckning, Nr. 937-941, 945-947, 952-959. 3' Se dock Tamm, Nolo falcem, s. 47, somvisar att man någon gång även åberopade kejsarrätten (tvdligen Constitutio Criminalis Carolina) i den kunghga rättsskipningen i Danmark. 30 Se t.ex. Lindroth IV, s. 129 och 313.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=