275 straffet i Mose lag var i vilket fall som helst positivt och partikulärt och baserade sig på den judiska statens teokratiska statsform. Redan i detta utlåtande motiverade Kofod Ancher utförligt den ståndpunkt, som han med vissa modifikationer följde i sitt senare författarskap. I ett responsum från år 1756 tog han upp frågan, om det existerade någon ius divinumpositivumuniversale, somskulle kräva dödsstraff för dråp. Svaret var nekande, eftersom alla borgerliga straff var arbiträra.-'*^ Då det gällde blodskam, vacklade Kofod Ancher och kunde inte säga, »at den Guds Lov ... er en naturlig Lov, som vi ikke vide, hvad det skulde vxre for principia justi & honesti, somBlodskam skulde stride imod», men å andra sidan var det svårt att hitta argument för åsikten, att förbudet i Mose lag skulle bero på särskilda grunder, som endast gällde judarna. I detta fall var det bäst att in dubio följa Guds lag, medan straffet inte var beroende av gamla testamentets bestämmelser.-^o Även i förordet till Hedegaards »Trifolium», i vilket det gällde att framhålla Mose lags betydelse, var Kofod Ancher inne på samma tanke: de gudomliga positiva lagarna var avsedda för det judiska folket och endast bindande för detta, men det fanns dock »en Forsigtigheds Regel for en Lovgiver, at hand i sin Lovgivning ikke viger fra Guds Lov, naar samme ikke er bygget paa particulaires raisons, som alleene passe sig paa den Jodiske Republiques Beskaffenhed».--'’' Kofod Ancher höll fast vid denna ståndpunkt ännu i den andra upplagan av sin rättsencyklopedi, i vilken han hänvisade till Michaelis. Han frågade sig nu, om någon del av Mose rätt kunde betraktas som allmängiltig, antingen som positiv eller naturlig lag. Föreställningen, att Mose lag skulle vara allmängiltig sommoralisk lag eller att det i alla fall vore bäst för världsliga härskare att följa judarnas forensiska lagar, betecknades som ett övervunnet stadium. Kofod Ancher förnekade inte uttryckligen, att en del av Mose lag kunde vara naturrätt, men han citerade ett uttalande, enligt vilket försöken att bevisa en naturrättslig grund till Mose lags stadganden hade varit mera till skada än till nytta. Då Mose lag enligt Kofod Ancher inte ens var naturrätt, tycks han gå längre än Michaelis, som åtminstone ansåg äktenskapsförbuden mellan nära tingar ha naturrättslig legitimitet. I själva verket gav Kofod Ancher vissa av Mose lags stadganden samma betydelse somtidigare: de var inte förpliktande, men fungerade dock som förebilder. Kofod Ancher införde ett nytt begrepp, »almindelig politisk Lov». Han ansåg, att vissa borgerliga lagar kunde vara allmänna, »ikke allene for saavidt de bygges paa naturlig Ret og Billighed, men ogsaa i Henseende til det nyttige i Staterne»; trots de stora skillnaderna mellan Kofod Ancher, Svar, s. 7 t. Kofod Ancher, Svar, s. 146. Kofod Ancher, Svar, s. 137 ff. Kofod Ancher, I'ortale. Kofod Ancher 1777, s. 10 f. släk-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=