271 dessa lagar stadgade straffen. Leges forenses var absolut bindande för domstolarna endast i det fall, att de stadfästs av överheten; Nehrman hänvisade här till Karl IX:s stadfästelse av Kristoffers landslag.--' Morallagarna, som var hka med naturens lag, förpliktade enligt Nehrman såväl kristna, judar som hedningar. I samband med dessa lagar hade många, senast Thomasius, använt sig av begreppet itis divinumpositivumuniversale, då det varit svårt att hitta naturrättsliga grunder för förbud mot t.ex. tvegifte och blodskam. Nehrman själv fann detta begrepp onödigt. Svårigheterna kunde kringgås, om man delade in Guds bud i lustum (rättvisa; dvs. det som utgör naturrättens innehåll), ho7iestum (sedlighet) och decorum (anständighet). Genomdenna indelning behövde man inte lus divmumpositivum universale: »Ty fast twegifft och blodskamcy skulle strida emothJustum: så är thet likwäl nog, at the ey äro enlige med prccceptis honesti och således förbudne...».--- Ruben josefse^n har konstaterat, att Nehrman på detta sätt utomordentligt tydligt skiljde rätten från moralen, men att moralreglerna inte saknade juridisk betycfelse, eftersom överheten enligt Nehrman kunde förvandla dem till lustum--^ Genom denna indelning kunde man i varje fall hävda lagstiftarens valfrihet i förhållande till den del av Guds lag, som betecknades somallmänna morallagar. Av morallagarna var endast de förpliktande, som var iusturn, men dessa var ju förpliktande redan i sin egenskap av naturrätt.--■* Då Nehrman åbcrcipade Guds lag, är det emellertid inte alltid helt klart, vad han avsåg med detta begrepp.---'’ Josefson har begränsat sin analys av Nehrmans tankar till efennes ställningstaganden i »jurisprudentia Civilis» och därför dragit den slutsatsen, att bl.a. äktenskapsförbuden i Mose lag enligt Nehrman inte stred mot naturrätten eller iusturn, utan endast mot den naturliga moralen, och att det därför berodde »på överhetens vilja, om och i vilken utsträckning dylika rent mc')raliska föreskrifter» skulle »förlänas rättslig karaktär».--^ Denna åsikt är onekligen välmotiverad, om man begränsar sig till Nehrmans uttalanden i inledningen till »Jurisprudentia Civilis», medan Nehrman återgick till betvcfligt mera traditionella tongångar, då han behandlade konkreta frågor; ett för övrigt återkommande drag i Nehrmans texter (se nedan 3.2. och 4.2.). Nehrman, s. 28 t. I sin straffrättsframställning från år 1756 (Jurisprudentia Criminalis, s. 3) talade Nehrman om att leges forenses inrättats »efter Judiska folkets art, böjelser, lefwernes sätt, handteringar, regeringssätt, religion oeh seder, samt Landets naturliga beskaffenhet». Terminologin hade anpassats efter Montesquieu (1: 3), men Nehrman kunde med fullt fog hänvisa till sin tidigare framställning i »Jurisprudentia civilis». --- Nehrman, s. 29 ff. Aven tredelningen honestum-iustum-decorum fanns hos Thomasius, Fundamenta, passim. Josefson, s. 171 och 173 med hänvisning till Nehrman, s. 33. Jfr dock Lindberg, Praemia, s. 323 ff. Detta påpekar ävenJosefson, s. 174 f. Josefson, s. 1 72 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=