9 som nämndes av Calonius i föreläsningarna.Förteckningen över Calonius’ bibliotek innehåller emellertid över tjugo danska band, de flesta lagutgåvor och rättshistoriska arbeten.'^ Om man undantar de danska naturrättslärda, vilkas verk utgjorde grunden för den akademiska undervisningen även i Sverige-Finland (se även II 2.2.3.1.), var Kofod Ancher under senare delen av 1700-talet den mest kända danska rättsvetenskapsmannen, till vilken man någon gång hänvisade till och med i dissertationslitteraturen.'^ I den danska litteraturen hänvisade man emellanåt till svensk rätt, vilket tyder på åtminstone ett begränsat intresse för grannlandets rättsordning. Redan Hoier nämnde i sin förteckning över prtecognita iuris gammal germansk rätt, i synnerhet saxisk, salisk, engelsk och svensk rätt.’^ Enligt Floier var dock förutom modersmålet endast tyska, latin och franska nödvändiga språk för en dansk jurist, medan »det gamle Nordiske Sprog», svenska, engelska, grekiska och hebreiska klassificerades somnyttiga språk.Ännui den danska översättningen av Hoiers encyklopedi från år 1737 åberopades dock Kristoffers landslag som gällande svensk rätt.2° Enligt Kofod Ancher var det av främmande lagar i synnerhet grannarnas lag som kunde belysa det egna landets rätt. Man måste särskilt nämnade gamla svenska lagarna, somi många avseenden var nära överensstämmande med de danska, vilket också var naturligt på grund av »Rigernes Na;rbeliggenhed og Folkenes j^evnlige Samqvem». Nyttan av den svenska rättsvetenskapen var ännu större, då Sverige hade haft lyckan att ha så många framstående rättslärda. Kofod Ancher räknade tämligen på måfå upp »Hadorf, Verelius, Stiernhoek, Loccenius, Carolus Lundius, Dav. Nehrman, Cancellieraad Ihre», men han behandlade senare i samma arbete rätt ingående den svenska juridiskalitteraturen.ÄvenKongslew påstod med hänvisning till Kofod Ancher, att bland de utländska lagarna de svenska bäst kunde förklara de danska.Hedegaard var dock den danske forskare, somi verkligheten mest använde sig av svensk rätt, och hans arbeten innehåller genomgående jämförelser med 1734 års lag.-^ I sin framställning av Danmarks och Norges privaträtt hänvisade den med noter mycket sparsamme Norregaard någon gång också till 1734 års lag,-"^ och även Stiernhöök nämndes.Hurtigkarl påpekade, att instruktionen för lagkommissionen av den 22.9.1747 befallde, att man skulle Calonius, s. 43. Förteckning, nr. 937-960. Se Solandcr/P. Dahlstedt (1783), s. 366. Hoier, Indhold, jfr. Hoier, Idex, Conspectu.s. Hoier, s. 7 f. och 14. Hoier, s. 49 t. och not o. KofodAncher 1777, s. 27 f. och s. 91 ff. Kongslezi' I, s. 252. Se Hedegaard, DL 1.-6. Bog; Hedegaard, 1.-12. Forsog, passim. -•* Norregaard II, s. 273 not m. Norrcgaard I, s. 127 not m.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=