269 tiska ländernas lagstiftning, och problemet var, om fursten kunde dispenscra från ett äktenskapshinder, somfanns i Mose lag. Michaclis, somhade behandlat Mose äktenskapslagar i en avhandling redan år 1755, ansåg, att dessa hade en helt annan giltighet än Mose lag i övrigt, då förbudet mot äktenskap mellan nära släktingar var en allmän moralisk lag eller naturlag.Michaelis delade dock äktenskapsförbuden i gamla testamentet i två klasser och ansåg, att endast den första klassens förbud (äktenskap mellan föräldrar och barn, mellan styvoch svärföräldrar och styv- och svärbarn samt mellan helsyskon) var sådana, från vilka dispens aldrig kunde beviljas.-'® Den andra klassens förbud, som gällde mera avlägsna släktingar och som antagits i de europeiska staterna, var trots överensstämmelsen med Mose lag endast människolagar, från vilka man kunde dispensera.®" Det kan nämnas, att Michaelis förkastade teorierna om en naturlig avsky mot förbindelser mellan nära släktingar och om faran för en mindervärdig avkomma som orsaker till äktenskapshindren.®'® Den verkliga orsaken till förbuden var behovet att förebygga den otukt inomfamiljen, som annars lätt skulle uppstå på grund av det nära umgänget mellan familjemedlemmarna.®'® Michaelis’ arbete hade i praktiken en betyefande förmildrande effekt på europeisk straffrättspraxis, men hans åsikter byggde på en kall rationalism, och tanken på en human straffrätt var honomfrämmande. Oberoendet av Mose lag befriade också från att iaktta de någon gång lindriga straffbuden i gamla testamentet, t.ex. bestraffningen av tjuvar med mångfaldig ersättning av det stulna godsets värde, och Michaelis var beredd att i princip acceptera dödsstraffet för stöld ( se även 3.2.).®'® I sitt av Michaelis tryckta brev (se även II 2.3.4.) gav Rabenius en samtida skildring av Mose lags betydelse i svensk rätt. Rabenius började med att påpeka, att den svenske domaren enligt eden i RB 1; 7 i 1734 års lag förband sig att döma enligt Guds och Sveriges lag. Enligt Rabenius tolkade de flesta uttrvcket så, att Guds lag avsåg naturrätten, som ju också var gudomlig. Ingen tänkte däremot på att hänvisa till Mose lag, och Rabenius ansåg sig vara den första, somfäste uppmärksamhetenpå det faktum, att domaredens formulering baserade sig på äldre föreställningar omMose lags giltighet i Sverige. Rabenius berättade vidare, att man under medeltiden hade kunnat sona de flesta brott med böter, medan man efter reformationen strävade till en närmare överensstämmelse med Mose lag i straffrätten. Då en ny lagbok drö)de, lät Karl IX i den första tryckta upplagan av Kristoffers landslag publicera ett utdrag ur Michaelis II, s. 269 tf. och s. 277. Michaelis II, s. 281 f. Michaelis II, s. 280. Michaelis II, s. 234 tt. Michaelis II, s. 230 ff. Michaelis I, s. 30 och VI, Vorrede, s. 45 ff. 209 214
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=