264 Villie».‘^5 I sin rättsencyklopedi fäste Kofod Ancher större vikt vid naturrätten somtolkningsmedel. Det var en allmän regel, »at man i Tvivlsmaal bor forstaae en andens Ord saaledes, at de komme overeens med naturlig Ret og Billighed». Detta var i synnerhet fallet med lagar, »som samme sigte til Folkets Lyksalighed, der ingenlunde kan bestaae uden i Overeensstemmelse med naturlig Ret og Billighed». Kofod Ancher konstaterade dock, att lagtolkningen främst gick ut på att leta efter »Lovens Aarsager; disse ere som Livet og Sielen af Lovene».'^^ Schlegel förhöll sig åter mera restriktivt till ett användande av den allmänna rättsläran som »Hielpe-Ret»: denna vetenskap fick »ikke misbruges af Domstolene eller af Ovrigheds Personer til at tilsidesa:tte de borgerlige Loves tydelige og bestemte Forskrifter under Paaskud at de vare i Strid med Naturens almeengyldige Lovgivning». 177 Man var i allmänhet på det klara med att naturrättens innehåll främst bestod av ett urval romerskrättsliga stadganden. Eftersom naturrätten ansågs vara en subsidiär rättskälla, måste man även mera allmänt redogöra för, hur man kunde erhålla kunskap om naturens rätt. Att hänvisa till existerande läroböcker i naturrätt'^^ var att kringgå själva problematiken. Förutom sådana litteraturförteckningar finns det framställningar, som dels följde en pedagogisk linje, dels var öppet skeptiska, då det gällde möjligheten att få reda på naturrättens innehåll. Den pedagogiska och idealistiska synen kommer frami första hand i naturrättsframställningarna. I äldre texter är argumenten religiöst betonade. Hoier hänvisade till aposteln Paulus’ yttrandeomatt den naturliga lagen var inskriven i människornas hjärtan.Bibeln och naturens ljus angavs ofta somvägar till kunskap omnaturens rätt.'^° Det teologiska draget är i nyare framställningar inte längre så framträdande. Hedegaard betecknade naturrätten som »en Samling af de Regler, som Mennesket gior sig, ved at betragte sin og andres Tings Natur ogVsesen», och Funck talade omatt människan »efter nu warande Natur kan medelst sammanhanget af the skapade ting utröna» naturrättens innehåll. Båda författarna betonade dock naturrättens gudomliga ursprung. Norregaard ansåg, att människan både genom erfarenheten och förnuftet kunde erhålla kunskap om naturrättens innehåll.Enligt Calonius kunde 181 Kofod Ancher, Fortale, § 18. Kofod Ancher 1777, s. 17. '77 Schlegel I {l.\JÅ^.),s.U. '78 Paus I, Fortale; Funck, s. 4 ff. - Även F 1736 (I—lO.a.) krävde kunskap i »Naturens Lov, saavidt den af Danske og Tydske Boger kan fattes». '79 Hoier, Collegium, s. 4; se även Norregaard, Natur-Retten, s. 52. Holberg I, s. 32 (båda); Nehrman, s. 28 (naturens ljus); Hoier, Collegium, s. 4 (naturens ljus); König I, s. 26 och II, s. 19 (båda). Funck, s, 4; Hedegaard, Natur-Retten, s. 4. '*7 Norregaard, Natur-Retten, s. 11 och 52. 180 181
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=