262 Dons: de borgerliga lagarna måste noggrant inrättas efter naturens rätt, ty det somstred mot den oföränderliga naturrätten stred mot Guds vilja.Rabenius, Calonius, Norregaard, 0rsted och Hurtigkarl behandlade också verkliga motstridigheter mellan positiv lag och naturrätt. Enligt Rabenius borde man visserligen aldriganta, att det i väl ordnade stater uppstod en kollision mellan ett positivt lagstadgande och naturrätten. Om så dock skulle vara fallet, måste man döma efter gällande lag, tv man borde fästa mera uppmärksamhet vid rättvisa enligt lag än vid lagens rättvishet. Calonius upprepade Rabenius’ ord och hänvisade dessutom till ett kungligt brev från år 1684, enligt vilket domaren måste döma enligt lag och inte enligt sitt samvete, då det ibland var »något äfventvrligt med samveten».'^' Redan Hedegaard var inne på samma tankegång, då han konstaterade, att han själv, då hans samvete krävde ett annat resultat än lagen, i alla fall ansåg sig tvungen att följa lagen: »... hvor lagen har syntes mig for haard, men dog klar og tydelig, saa har jeg derved txnkt, at jeg ikke var sat til at domme omog over Loven, men ikkun ... efter Loven». Endast Norregaard ansåg, att man vid en kollision mellan naturrätt och positiv rätt måste följa den förra, då ett positivt stadgande, som stred mot naturrätten, inte kunde kallas lag.'^^ Orsted kritiserade skarpt denna åsikt, »da den aldeles vilde undergrave den borgerlige Lovs Auctoritet, ophoie Dommeren over Lovgiveren, og giore Borgernes Rettigheder mere afhxngige af Dommerens Indsigt og gode Villie end det er fornodent». Norregaards regel stred dessutom mot DL 1—1—2 och 4, varför man måste ge den positiva rätten företrädet.Enligt Hurtigkarl hade många lagkunniga ansett, att man vid en kollision borde tillämpa naturrätten framför den positiva rätten. Hurtigkarl hade dock tagit intryck av 0rsteds kritik och han fortsatte: »Men rigtigst synes det at antage, at Lovfortolkeren i dette Tilf^lde bor rette sig efter den borgerlige Lovs Anordninger, efterdi han ellers maatte antages at v:ere over Lovgiveren, hvilket ikke uden Urimelighed kan statueres.»'^^ Enligt Kofod Ancher behövdes naturrätten »baade i at forfatte Love, saavelsom i at bruge og anvende samme». Vid användandet av lagarna fungerade naturrätten »deels som en almindelig subsidiair Ret, naar som helst noget skal afgiores, som i Lovene er uafgiort, deels som det beste og sikkerste Forklaringsmiddel, naar Lovenes rette Mening er tvivlsom».'^^ I svensk-finsk doktrin upprepades denna åsikt av Calonius. Naturrätten var det bästa tolk- '59 Dons /, s. 20. Rabenius, s. 25. Calonius, s. 96. 162 Hedegaard, Anmxrkninger I, s. 10. '^5 Nerregaard, Natur-Retten, s. 85 och 380. 164 0rsted I, s. 103 f. '*>5 Hurtigkarl I, s. 54. KofodAncher 1777, s. 16. 160 166
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=