260 »thi nogle ere partikulaire og aleene grundede paa den sxrdeles Forfatning, som var i den Romerske Stat; at ville slet hen anvende disse paa en Stat at en ulige Forfatning, var at bruge en god Ting meget ilde; andre i den Romerske Ret anforte Lov-Aarsager ere derimod almindelige, tagne at Natur-Retten, og disse er det, som man altsaa kan anvende paa alle Steder». Hurtigkarl ansåg liksom Norregaard, att den romerska rätten var en »almindelig borgerlig Ret»; i motsats till denne påstod han emellertid, att åtskilliga bestämmelser i DL och senare förordningar härstammade från romersk rätt. Även radikalare jurister var positivt inställda till romersk rätt. Gudenrath hyllade den romerska rätten som »et Mynster paa menneskelig Opfindelseskraft, paa Skarpsindighed og Forstands Finhet», den romerska rätten gav upplysningar om naturrätten och var viktigare än tysk rätt för danska jurister.'^’ Bärens ansåg den romerska rätten vara nyttig, men ändå bara ett biämne för danska jurister. Ffan rekommenderade undervisning i gällande romersk rätt enligt den metod, somHugo så framgångsrikt använde i Göttingen. *5-2 150 Inställningen till utländsk rätt var i svensk-finsk och dansk-norsk doktrin i många avseenden likartad under 1700-talet. Thomasius’ läror saknade egentlig grogrund i den nordiska doktrinen, då den romerska rätten i Norden aldrig varit så dominerande som i Tyskland. Sedan man hade övervunnit den från Thomasius härstammande negativa inställningen till romersk rätt, var man beredd att acceptera denna rättsordning som ett viktigt tolkningsmedel och en slags subsidiär rätt. Man betonade i synnerhet den romerska rättens betydelse för det vetenskapliga tänkandet; terminologi och begrepp samt i sista hand hela rättsvetenskapen var beroende av den romerska rätten. Man var också ense om att den romerska rätten måste avnjutas med försiktighet; först den, som hade gedigna kunskaper i inhemsk rätt, kunde börja studera romersk rätt utan att bli helt beroende av denna. Den romerska rätten kunde användas dels som ett tolkningsmedel, dels till utfyllandet av luckor i den inhemska lagstiftningen. Det är därför naturligt, att man just i dansk doktrin ägnade så stor uppmärksamhet åt den romerska rätten. I slutet av 1700-talet var DL en ännu mera föråldrad c^ch bristfällig kodifikation än 1734 års lag, vdlket man förskönade med att tala om lagens korthet. Behovet av materiella rättsregler var större i Danmark-Norge än i Sverige-Finland. Den romerska rättens faktiska betydelse belystes bäst av Stampe i förordet till »Erklasringer», då han ursäktade sig med att han skrivit många utlåtanden på landet, där hans hela bibliotek hade bestått av »Danske og Norske Lov og Forordninger, et Bind eller Samling af de gamle Danske Love, Norregaard /, s. 50 f. '52 Hurtigkarl /, s. 53. '5' Gudenrath, SJLB 1 (1792), s. 21 ff. '5.! Barens, SJLB 1 (1792), s. 86 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=