8 del av rättsvetenskapen, inom vilken å ena sidan patriotismen, å andra sidan känslan av en nordisk gemenskap framträder skarpast. 2. En nordisk rättsvetenskap? Då man behandlar rättsvetenskapen i de nordiska länderna på 1800-talet, är det uppenbart, att det är berättigat att tala omen nordisk rättsvetenskap. Här behöver endast i korthet nämnas faktorer såsom 0rsteds inflytande i de övriga nordiska länderna, skandinavismen och de nordiska juristmötena från och med år 1872. Begreppet nordisk rättsvetenskap är däremot ingen självklarhet, då det gäller tiden före 1800-talet, och man kan fråga sig, ominte föreställningen om en nordisk rättsvetenskap på 1600- och 1700-talen är anakronistisk. OleFenger har t.ex. påstått, att de svenska, norska och danska juristerna inte hade någon kontakt med varandra före 1800-talet och att de varken kände särskilt väl till grannlandets rätt eller ens var intresserade av den.i' Fengers påstående kan bekräftas eller vederläggas endast genom en genomgång av eventuella hänvisningar till grannrikets rätt eller rättsvetenskap i 1700-talets litteratur. En undersökning av den svensk-finska litteraturen på 1600-talet är däremot inte i detta avseende meningsfull, då det på denna tid inte fanns någon dansk-norsk juridisk litteratur, som man kunde hänvisa till. Dessutom bör man komma ihåg, att litteraturhänvisningar ännu på 1700-talet var betydligt sällsyntare än i dagens litteratur, så att en undersökning av dessa endast har ett begränsat värde. Asikter omvärdet av studiet av grannlandets rätt förekommer däremot ofta i de uppräkningar av »juridikens hjälpvetenskaper» {pruecognita iuris), som är ett populärt tema även i nordiska läroböcker sedan Thomasius. I den svensk-finska rättsvetenskapliga litteraturen på 1700-talet hittar man rätt sällan hänvisningar till dansk-norsk rätt. Nehrman nämnde inte kunskaper i dansk-norsk rätt i sin förteckning över juridikens hjälpvetenskaper, men det bör observeras, att inte heller romersk rätt togs med i förteckningen (se III 1.3.1.1.). Rabenius nämnde visserligen även dansk-norsk rätt, men detta skedde i en uppräkning av »icke skadliga» rättsordningar, och först efter kanonisk, fransk, engelsk, rysk och germansk rätt.*’ Först Calonius tog i sina föreläsningar upp »våra grannfolks danskarnas och norrmännens» såväl gamla som nya rätt som den första bland de nyttiga utländska rättsordningarna.’-^ Även annars återgav Calonius gärna innehållet i dansk rätt, men detta skedde i allmänhet i större jämförande avsnitt, i vilka han också redogjorde för motsvarande bestämmelser i engelsk, preussisk, nederländsk osv. rätt.’"* Kofod Anchers rättshistoria (se II 3.7.2.) är dock det enda danska rättsvetenskapliga verk, " Fenger, s. 148. Rabenius, s. 12. Calonius, s. 26. Calonius, s. 237, 368, 410, 543, 547 och 569.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=