257 anhållit om undervisning i Lund i detta ämne, som var viktigt för kansliets verksamhet; Ziebeth återgav brevet in extenso,»inte för att pryda, men för att bevisa sin tes».'-^-‘’ På ett mera allmänt plan ansåg författaren den romerska rätten vara av största nytta på grund av dess begrepp och termer. Kännedom omdessa underlättade också förbindelserna med andra folk.^^^ Även i dansk rättsvetenskap ledde Thomasius’ inflytande till en negativ inställning till romersk rätt under förra delen av 1700-talet. Lika litet somNehrman accepterade Hoier den romerska rätten bland pYxcognita iuris, och han fördömde bruket av romersk rätt i den inhemska rättsvetenskapen med i stort sett samma ordalag, omockså inte fullt så tillspetsat somNehrman. Hoier tog upp den romerska rätten först i kapitlet om den dansk-norska privaträttsvetenskapen: »Hcrtil er det hverken fornoden, ej heller Umagen vserd, forud at have nogen Kundskab om de Romerske Love og deres Borgerlig Ret; da den Romerske Jurisprudenz er saa langt fra vores, somJustiniani og Theodosi Tider fra de, som vi leve udi, eller somde gamle Orientals\se og Occidentalslse Romerske Riges og Folkes Indretninger og Skikke fra vores Nordiske ere adskilte. Hvorfor den Romerske Ret intet hielper til at Isere den Danske Jurisprudenz, men snarere hindrer et reent og aceurat Begreb deraf, og indvikler den i allehaande af den Romerske Ret laante Spidsfindigheder og Fictioner, somellers stedse have vseret langt fra vor Nordens trohiertige og fra Alders Tiid af enfoldige Sasder.» När man först hade lärt sig dansk rätt, kunde dock den romerska rätten vara nyttig: »Forstanden kand derved meere skiarrpes, og den store Mxngde og Omskiftelse af Casibus och Decisioner, somforekomme i den Romerske Ret, kand ... Giore vor Lovkyndighed ... baade tydeligere, fasrdigere og fuldkomnere».'^^ Likheterna i ordvalet tyder på att fraserna hade varit i Thomasius’ säck, innan de hamnat i Nehrmans och Hoiers påsar. Då problematiken rörde användandet av romersk rätt i en rättsordning, där den aldrigvarit gällande rätt och då jag inte kunnat hitta någon direkt förebild i Thomasius’ texter, finns också den möjligheten, att Hoier hade läst Nehrmans uttalanden. Hoier fick lika litet anhängare i Danmark somNehrman i Sverige. Det kan nämnas, att Dons anklagade Hoier för ett för stort beroende av romersk rätt, då denne accepterade sedvanerätten som rättskälla (se nedan 1.3.2.). Hoier hade endast läst romersk rätt i Tyskland, och då han kom hem, »sogte han at lempe Jus DanieumefterJus Romanum; thi hvad der een gang er kommet i et Kar, vil det gierne siden smage efter».I det sena 1700-talets litteratur fanns endast en Colling/Ebbe L. Zicbcth (1778), s. 21 f. Colling/Ebbe L. Zicbcth (1778), s. 13 f. Hoier, s. 43 f. Dons I, s. 27. 137 1.38 17
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=