256 Även i Abo ansågs den romerska rätten vara nyttig. Calonius nämnde kunskap i romersk rätt bland juridikens hjälpvetenskaper. Han konstaterade, att den romerska rättens betydelse i modern praxis visserligen inte var så stor, varför endel rättsvetenskapsmän kritiserat den mera än vad skäligt var, men att den romerska rätten utgjorde en rikedomför lagstiftningsvetenskapen. Enligt Calonius innehöll också den svenska rätten många lån från romersk rätt.'-^ Utländsk juridisk litteratur var dock till nytta endast för mogna jurister, som hade grundliga kunskaper i inhemsk rätt. Bland praktikerna tog König och Funck ställning till den romerska rätten. König meddelade sig ofta anlita den romerska lagen, som ibland innehöll »wackra omdömen», men man måste kunna »skilja Slaggen ifrån Gullet». Funck konstaterade omden romerska rätten: »..ehuru then hafwer många fel, som Thomasius ... tydeligen wisar, så tages likwäl therutaf god indelning, at på wettenskaps sätt eller scientifice handtera och lära Fagklokheten». Funck rekommenderade också många böcker i tysk-romersk rätt.'-'* Motståndet mot romersk rätt var en övergående modeföreteelse också i Lund. En av de bästa dissertationerna under Codings presidium, »De usu juris Romani in jurisprudentia Svecana» (Ombruket av romersk rätt i svensk rättsvetenskap, 1778; 19 s.), koncentrerade sig, såsom redan rubriken visar, på vederläggandet av Brings teser. Respondenten Ebbe Ziebeth hade tydligen skrivit dissertationen, även om Colling kunde ha inspirerat eller han åtminstone knappast hade någonting emot ämnesvalet, somriktade sig mot hans företrädares åsikter. Ziebeth började med en kort historik, sombehandlade den romerska rättens betydelse i svensk rätt. Den svenska rättens tidigare tillstånd målades upp i dystra färger: rättsvetenskapen hade befunnit sig i ett kaotiskt tillstånd, och det hade rått ett ständigt krig mellan gamla och nya lagar, landsoch stadsrätt, skriven och oskriven rätt, vilket ökade förvirringen och svårigheterna i lagskipningen och administrationen. De svenska rättsvetenskapsmännen hade därför spontant vänt sig till den romerska rätten, som var en mera lärd rätt och dessutom förenade de flesta folken med varandra, medan man i mindre grad brydde sig om att tolka inhemsk rätt.'3- Ziebeth berömde i stort sett alla 1600-talslärda med Stiernhöök i spetsen för denna inställning, medan han medgav, att Nehrman varit mera reserverad mot romersk rätt.'-^-^ Då det gäller den samtida nyttan av romersk rätt, behandlade Ziebeth liksom tidigare Bring i första hand den offentliga rätten. Ziebeth framhöll, att ius publicumRomano Germanicumi Sverige var viktig redan av det skälet, att nket hade besittningar i Tyskland.Kanslikollegiet hade i ett brev från år 1757 Calonius, s. 26. Calonius, s. 29. König II, s. 3 f. Funck, s. 12 t. Colling/Ebbe L. Ziebeth (1778), s. 5 f. Colling/Ebbe L. Ziebeth (1778), s. 6 not >-’■» Coiling/Ebbe L. Ziebeth (1778), s. 15 tf. 129 130 128 129 133 133
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=