255 Det är förståeligt, att den absolutistiska romerska statsrättens principer inte kunde tillämpas på det frihetstida svenska statsskicket, och Bring använde mycket utrymme för att påvisa missbruk av romersk rätt inomden offentliga rätten.Därefter behandlade han olika missbruk inomprivaträtten.Bring varnade särskilt för det skadliga bruket av fiktioner.'-' Straffrätten klarade sig med ett kort omnämnande, då man enligt författaren kunde hoppas, att den romerska rättens talrika distinktioner inte skulle vinna insteg i svensk rätt.*-- Jämförd med Brings totala fördömande verkar respondenten Sigfrid Brantinghs kritik modest, då han i sin dissertation »De Svionia: jurisprudentia per Codicem Fridericianum emendata» (Svensk rättsvetenskap förbättrad genom 1734 års lag, 1737; 50 s.) betecknade den romerska rätten somett särskilt gravt exempel på felaktiga och bristfälliga lagar. 123 Nehrmans och hans lärjungars fördömande av den romerska rätten förblir en undantagsföreteelse i den svenska rättsvetenskapen på 1700-talet. Man kan inte finna någon egentlig kritik av romersk rätt i den juridiska dissertationslitteraturen i Uppsala. I en avhandling för Solander klandrades visserligen i förbigående de romerska juristerna för det, att i Corpus luris »7iaturalia med positivis omblandade och förmängde finnes», då »Juris studium därigenom i ganska stor oreda råkadt»,'-'^ men i allmänhet var den romerska rätten en aktad källa i Solanders dissertationer. Inte heller Rabenius hade någonting emot den romerska rätten. Hans korta dissertationsserie i civilrätt innehöll redan i första paragrafen en definition ur Corpus luris,ochnågon fientlighet mot romersk rätt kan inte spåras. I den i tidens litteratur gängse uppräkningen av juridikens hjälpvetenskaper,/>necog27;ttt iuris, nämnde Rabenius främmande länders rättsvetenskap, som inte bara var en prvdnad för den lärde, utan också medförde den största nvtta och glädje vid tolkningen av det egna landets rätt.'-^’ Till dessa främmande rättsordningar hörde enligt Rabenius, förutomromersk rätt, som redan enligt statuterna ingick i den akademiska undervisningen, och kanonisk rätt, nästan alla europeiska rättsordningar, som, betraktade med oförvillade ögon, inte skadade utan tvärtom var en utmärkt hjälp för den egna rättsvetenskapen. 127 Nchrmari/Sv. (1730), s. 16-23. Nchrrnan/Sz’. Bring (1730), s. 26-38. Nchrman/Sv. /?rwg (1 730), ,s. 36. Nchrman/Sv. /inng (1 730), .s. 38. Nchrman/S. Brantingh (1737), s. 1 t. — Br.intingh uppträder som »Auetor» p.i titelbladet. '-■* Solander/L. L. HerzL’cg {\77^), 139. '25 Rabenius, s. 1. '2<' Rabenius, s. 11: »Seientia Jurium hxotieorum, JCtum non moelo ornat, sed & in Jurihus Patriis interpretandis summamadfert utilitatem& suavitatem.» '2' Rabenius, s. 12. Om ställningstagandena till utländska rättsordningar i allmänhet i 1700talets nordiska litteratur, se Hjärne, s. 181 tt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=