254 genom de många förefallande casits och öpnar wägen til the Utlänska Lag klokas härliga skriffter». Dissertationen »De abusu juris Romani in jurisprudentia patria:» (Ommissbruket av romersk rätt i fäderneslandets rättsvetenskap, 1730; 40 s.) skrevs av respondenten Sven Bring, men följde nära preses Nehrmans åsikter.*'-^ Då Nehrman i sin lärobok främst kom fram med allmänna slagord mot den romerska rätten, bemödade sig Bring med att ingående förklara, varför den romerska rätten var så skadlig för den svenska rättsvetenskapen. Bring argumenterade på två linjer. Dels var den romerska rätten i sig oduglig, dels passade den i vilket fall som helst inte in på svenska förhållanden. I sin kritik av den romerska rätten följde Bring en gammal tradition i den europeiska rättsvetenskapen. Den romerska rätten bestod av olika skikt C)ch var därför oenhetlig, utan att Corpus luris hade kunnat råda bot på dessa brister.Tribonianus’ systematik var så dunkel och utan ordning, att endast en Argus kunde reda ut den. Bring ansåg det inte nödvändigt att offrautrymme på att diskutera Accursius’ åsikt, enligt vilken »grunden till den enfaldiga fyrdelnmgen» (»quadritarditze divisionis fundamentum») i Institutiones skulle sökas i de fyra elementen. De allmänna rättsprinciperna och definitionerna i den romerska rätten förlöjligades genomanförandet av Ulpianus’ definition av naturrätten (»...quod natura omnia animalia docuit», »vad naturen lärt allt levande»), vilken enligt Bring skulle leda till att bl.a. blodomloppet och andningen hörde till naturrättens område.' Brings argument mot bruket av romersk rätt i den svenska rättsvetenskapen är betydligt intressantare, då de bygger på tankar, som senare ingick i Montesquieus klimatlära och i den historiska skolans teser. Enligt Bring måste lagarna anpassas efter naturen på det område och andan hos det folk, för vilka de utfärdades. Då svenskar och romare var helt olika, måste också lagarna vara olika. Av olika lagar kunde inte på något sätt följa, att rättsvetenskapen borde vara likadan, varför det var klart, att romersk rätt inte fick blandas in i den inhemska rättsvetenskapen."^ Sverige var skilt från Italien av stora hav och landområden, så att länderna befann sig under en olika himmel. Av olika klimat och folk föddes olika tycken, inte minst beträffande regeringsformen, där det rådde himmelsvida skillnader mellan svensk och romersk rätt.'"' Det bör framhållas, att varken Bring eller Montesquieu var originella på den här punkten, då man redan i 1500-talets doktrin (särskilt Jean Bodin) hade betonat naturens inklusive klimatets betydelse för folkens lynne och lagarna."^ Xehrrnan, s. 16. 113 Nehrrnan/Sz'. Bring (1730), Prooemium. Se även II 2.1.2.3. 114 Blehrman/Sv. Bring {\72>Q), s. 1-6. 115 Nehrtyian/Sv. Bring (1730), s. 11 f. 116 ]\!ehrman/Sv. (1730), s. 9. Nehrnian/Sv. Bring (1730), s. 15. Se Schröder, Jan, Zur Vorgeschichte der Wilksgeistlehre. Gesetzgebungs- und Rechtsquellenthcorie im 17. und 18. Jahrhundert. SZ Germ. .\bt. CIX (1992), s. 1-47; här: s. 2 ff. och 15 ff. 112 1 17 118
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=