250 Hoicr nämnde i sin rättsencyklopedi privaträtten, statsrätten oeh länsrätten somskilda rättsområden utan att gå in på dessas inbördes förhållande.*^' Kofod Ancher upprätthöll inte någon skarp skillnad mellan privaträtten och den offentliga rätten, eftersom länsrätten enligt honom hade både privaträttsliga och offentligrättsliga drag.^- Hesselberg och Dons nämnde överhuvudtaget inte skillnaden mellan privaträtt och offentlig rätt. Sveinn Sölvason skiljde däremot mellan ius publicum, som bestod av NL 1-1 och Kongeloven, samt ius privatum (kyrko-, straff- och civilrätt).^-’ Kongslew kände visserligen till privata och offentligasaker, men han talade bara i allmänhet om en indelning av positiv rätt i ius publicum och privatumpartieulare utan att nämna, omdenna indelning kunde tillämpas också på den dansk-norska rätten.Colbiornsen slog helt kort fast, att ius civile i betydelsen ’hela lagstiftningen’ med rätta indelades i publicum och privatum!^’^ Kofod Trojel påpekade, att DL 1-1, som innehöll en sammanfattning av Kongeloven, egentligen hörde till ius publicumf^^ Först Norregaard och Hurtigkarl var något utförligare, då det gällde att redogöra för indelningen i privaträtt och offentlig rätt. Enligt Norregaard bestämde de offentliga lagarna »det Danske c')g Norske Stats-System» och utgjorde »den Danske og Norske publiqve eller offentlige Ret», medan de privata lagarna visade »Undersaatternes Sammenhseng eller Förbindelse, i Henseende til deres indbyrdes borgerlige Pligter og Rettigheder» och utgjorde privaträtten.*^^ Liksom Kofod Ancher tidigare konstaterade även Norregaard, att den danska offentliga rätten strängt taget endast bestod av Kongeloven.*^'' Enligt Hurtigkarl kunde Danmark-Norges lagar »vidloftigst» indelas i offentliga och privata. De förstnämnda kunde också kallas grundlagar i ordets utsträcktaste betydelse, och de visade »Danmarks og Norges Statsforfatning eller de Rettigheder, som tilkomme Regenten, og Maaden, hvorpaa Regieringen skal udoves»; de privata visade »det Eorhold, Undersaatterne staae i til hverandre». Även enligt Hurtigkarl var Kongeloven den enda grundlagen i Danmark.*^*^ Då det gällde indelningen i privaträtt och offentlig rätt, ledde olika statsskick till olika lösningar i de nordiska ländernas doktrin. I det svensk-finska rättssystemet var den ekonomiska rätten ett viktigt rättsområde vid sidan av den privata och den offentliga rätten, medan detta rättsområde överhuvudtaget inte Hoicr, s. 6. Kofod Ancher 1755, s. 10. Svetnn Sölvason, Tyro, s. 4. Kongsleiv I, s. 244 och II, s. 8 f. Colbi0rnsen I, s. 6. Kofod Trojel 1,1, s. 3. Norregaard I, s. 29. Norregaard I, s. 29 f.; jfr. Kofod Ancher 1777, s. 21. Hurtigkarl I, s. 33. 98
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=