249 then i Lagen grundade landetz hushållning: (3) Privata, somwisar hwad rått och skiähl är emillan undersåtare uthi theras enskvlte wärf, ährender, rättigheter och ägendom.»*^'* König ansåg inciclningcn i privaträtt och offentlig rätt vara den främsta indelningen av den positiva rätten, och enligt honom behandlacie »den Borgerlige beskrefne Lagen ... antingen sjelfwa inrättningen i Styrelsen eller RegeringsFormen,//rs Publicurn, eller undersåtarnes Handlingar sins emellan,Privatum». König räknade också privilegierna till den offentliga rätten, »ty sådana Rättigheter höra til Fundamerttal-Y^t^'^Qn»Aven Funek delade in de mänskliga lagarna på samma sätt; det kan nämnas, att han använde begreppen »Allmen» och »Enskylt» som synonymer för iuspublicum och ius privaturnF'-'’ Också i Rabenius’ framställning utgjorde skillnaden mellan privaträtt och offentlig rätt systemets huvudindelning, och definitionen av indelningen var den traciitionella. Rabenius relativerade emellertid tudelningen genomatt dela upp privaträtten i allmän och speciell privaträtt eller ekonomisk rätt och den senare återigen i privat och offentlig, vilken bestod av kameralrätten, dvs. tiefens skatterätt. Den offentliga rättens närmare innehåll nämndes aldrig; under denna rubrik tog Rabenius enciast upp furstarnas privaträtt {iurisprudentia illustris atque aulica).^" Den även i detta fall i Rabenius’ fotspår gående Calonius upprepade med ett undantag förebildens mångförgrenade rättsCalonius redogjorde också utförligt för den gren av rättsvetenskapen, sombehandlade den offentliga rätten. Denna gren behancflacfe inte endast statsförefrag och grundlagar, utan även hela förvaltningen, och dess källor var grundlagarna, kollegiers och andra myndigheters stadgar och stånefens privilegier.^‘^ Calonius’ offentliga rätt innehåller därmed delar av den nutida förvaltningsrätten. Calonius betraktade inte incfelningen i privaträtt och offentlig rätt som absolut. Han kritiserade Rabenius’ lösning att placera kyrkorätten inomden allmänna privaträtten och ansåg, att kyrkorätten hörde delvis till den offentliga rätten, delvis till den speciella privaträtten.*^^ Indelningen i privaträtt och offentligrätt hade däremot en föga framträdande roll i den dansk-norska doktrinen, eftersom statsrättens betydelse under enväldet var marginell. Kofod Ancher frågade sig ju, om man överhuvudtaget kunde tala om en statsrätt i Danmark-Norge, och i det enda tryckta arbetet, som behandlade hela dubbelmonarkins statsrätt, framstod själva Danmarks och Norges statsrätt som en kort inledning (se II 3.7.3.). 88 svstem. Nchrmari, s. 23. König II, s. 25. Funek, s. 9 f. Rabenius, s. 3 ff. Calonius, ,s. 13-18 och 20-21. Calonius, s. 13. Calonius, s. 14.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=