248 man ikke domme om en Konstner, der ikkun kiender sin Maskine Stykkeviis, uden at vide Delenes Sammenhxng og Indflydelse i det hele?» Nehrmans och Kofod Anchers uttalanden var undantag, och i allmänhet nöjde man sig med en motivering, enligt vilken den valda dispositionen baserade sig på en »naturlig» ordning eller lagarnas ordning. Sådana påståenden finns framför allt i svensk-finsk doktrin, där man aldrig uppnådde samma enhällighet omdispositionen somi den dansk-norska. Nehrman påstod i förordet till sin civilrätt också, att han »bundit materierne således tilhopa, som theras Naturliga sammanhang fordrat».^® Även Lind talade omden »naturliga fördelningen av kunskapen» om svensk rätt.^^ Rabenius föredrog en sådan systematisk framställning av den positiva rätten, somtar i beaktande de i rätten redan existerande olika indelningarna, dvs. lagarnas olika objekt.^® Också enligt Calonius hade rättsvetenskapens system sin grund i lagarnas olika objekt.^' I dansk-norsk doktrin talade endast Hesselberg omatt Institutionesordningen var förutom god, även naturlig.^- Genomde allt talrikare systemen fick den använda dispositionen traditionens tyngd, och man behövde inte längre motivera den. 77 Det är inte här möjligt att gå in på de olika rättssystemen i detalj, men indelningen i privaträtt och offentlig rätt kan tas upp somett exempel på att den inhemska positiva rätten inverkade även på föreställningarna om rättssystemets uppbyggnad, fastän man ofta i dansk-norsk doktrin och ibland även i svenskfinsk följde den allmäneuropeiska Institutionesindelningen. Även indelningen i privaträtt och offentlig rätt hade utomnordiskt ursprung, men den fick en viss, också politisk betydelse i svensk-finsk doktrin redan på 1600-talet. Indelningen skiljde sig från den senare under 1800-talet brukliga genomatt den offentliga rättens område var förhållandevis begränsat, medan privaträtten omfattade förutom civilrätten även straff- och processrätten. I 1700-talets svensk-finska litteratur fortsatte begreppsparet privaträtt — offentlig rätt att vara huvudindelningen i den positiva rättens eller rättsvetenskapens system. Det av Nehrman uppställda systemet av den svenska lagfarenheten bestod emellertid av tre huvuddelar, som »är {\)publica, somwisar, huru öfwerhet och undersåtare hvar andra förbundne äro efter riksens fundamental Lag: (2) Jurisprudentia Oeconomica, som angår KofodAncher 1777, s. 70. 78 Nehrman, Företal. Lind, s. 153. Rabenius, s. 12. Calonius, s. 13. Hesselberg, Fortale (till första delen). Se närmare Björne, Nordische, s. 125 ff. Indelningen i ius privatum och publicum förekommer redan år 1634 i en dissertation för Sidenius »Jurisprudentia Natura» (resp. Gabr. Oxenstierna); ius publicum betecknas här (tes XXVI) som i stort sett ett bihang till politiken (»...nihil ferme aliud est quamquxdamPolitica: doctrina: appendix»).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=