247 tolkningen. Lagens rätta grund och mening förblev dold, om man endast hade kännedom om enskilda lagstadganden utan att se dem sammanbundna i ett system. Då det gäller metoden att skapa ett sammanhängande rättssystem, behandlas här endast de system, somomfattade den inhemska positiva rätten. De främsta och oftast upprepade indelningarna gällde de olika rättskällorna eller rättsordningarna: naturrätt, folkrätt och positiv rätt, både gudomlig och mänsklig (se nedan 1.3.). Vid systematiseringen av den egna rätten kunde man ibland också tala om principerna för den valda dispositionen, och inte enbart nöja sig med ett påstående om att den valda lösningen var bäst eller allmänt använd av de europeiska rättslärda. Rättssystemets förhållandevis ringa funktion vid en framställning av den positiva rätten hade till följd, att man inte behövde storslagna system t.ex. i wolffianismens anda. Redan Nehrman försöktesig dock på ett deduktivt präglat system, då han strävade till att framställa civilrätten utgående från ett enda begrepp eller iurisprudentide civilis objeetum, nämligen sak, res. Nehrman förkastade den traditionella tredelningen personx-res-aetiones, och även här framträdde hans aversion mot den romerska rätten. Actiones ökade den romerska rättens »widlyfftighet och swårighet» och var »onödige och obruckelige» i svensk rätt; dessutom måste processen förklaras skilt för sig. Personerna kunde enligt Nehrman förklaras tillsammans meci sakerna.^-'’ Nehrman hade dock stora svårigheter, då det gällde att bygga upp en disposition utgående från begreppet sak, och t.ex. Calonius kritiserade skarpt Nehrmans lösning. Kofod Anchers skeptisism mot wolffianismen visade sig också i hans uttalanden om rättssystematiken, och han ville inte ta ställning till frågan, om »den demonstratiske Methode passer sig paa borgerlige Love, hvoromi nyere Tider saa starkt er bleven disputeret». Då Kofod Ancher talade omett juridiskt system, förstod han därmed en systematisk framställning eller lärobok, och de krav han ställde, betydde i själva verket, att han fordrade ett gott, redigt och följdriktigt framställningssätt: »Saa meget Philosophisk maac et retskaffent juridisk Systemunx’gtelig have hos sig, at Hovedbegrebene ved rigtige Definitioner legges til Grund, at alle Sxtninger rettelig sammenbindes efter Fornuftlarrens Regler, at Grundsa:tningerne kommer forst, derpaa deres Folger, at der gaaes frem fra det Almindelige til det Specielle, fra Rcglerne til deres Indskra:nkninger, at enhver Post henfores til sit rette Sted uden at blande sammen det eene med det andet, endelig at intet antages uden tilstrarkkeligt Beviis.» Enligt Kofod Ancher var det omöjligt att erhålla grundliga insikter i någon vetenskap utan att känna sanningarna i deras rätta sammanhang; »hvad ville Kofod Ancher 1777, s. 70. •’5 Nehrman, s. 25. Calonins, s. 105.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=