245 Intressant är, att Kofod Anchor i den andra upplagan av sin rättsencyklopedi meddelade, att han upprepade kritiken tVeän den första upplagan på 1750-talet, »da den Wolfiske Philosophie var endda i Modo». Modet hade emellertid förändrat sig. »I vore Tider lober alting ud paa det skjonne, hvortil behoves ikke saa meget Förnuft, som en heed Opfindelses og Indbildningskraft: Förnuftigt eller ikke, det lader man staae derhen.»^- Kofod Anchors utbrott riktar sig mot förromantik och vitterhet, men hans förkunnande av wolffianismens död skulle visa sig vara något förtidig. Man kan knappast säga, att Kofod Anchors ogen inställning till wolffianismen med tiden skulle ha förändrat sig i högre grad, eftersom den var mycket kritisk redan i slutet av 1740-talot. Kritiken av Wolffs naturrätt visar, att Wolff och Kant i viss mån rönte samma öde. Då de av juristerna prisade filosoferna försökte sig på att skriva egna naturråttsframställningar, blev besvikelsen bland anhängarna allmän. Trots bristen på en ingående undersökning år det tvdligt, att wolffianismens inflytande i den nordiska rättsvetenskapen förblev ytligt. Inflvtandet är märkbarast i den cfansk-norska naturrätton, men även wolffianen Norregaard undvek de värsta misstagen i det demonstrativa framställningssättet, och Colbiornsen följde Wolffs system »paa en den selvtxnkende Mand vx*rdig Maade».^’-^ Den demonstrativa metoden hade föga utrvmme i framställningar av den positiva rätten, och den nordiska rättsvetenskapen saknar helt med Daniel Nettelbladt jämförliga »begreppsindelningsmaskiner». Trots att Calonius föredrog läroböcker i demonstrativ ordning, var hans föreläsningar välgörande fria från wolffiansk demonstration. Hedegaard var en renodlad praktiker utan större filosofisk barlast. Kofod Anchers skepsis och förbehåll mot naturrätten gällde framför allt wolffianismen. Stampes levnadstecknareJakob Baden ansåg Stampes största förtjänster som jurist basera sig på den »Wolffske Filosofis Förbindelse med Lovkyndigheden».^’"^ Samtidigt prisades Stampes »Erkla^- ringer» för att Stampe i dem »snart har holdt ved Ordene og undersogt dem na:sten med en Sprogforskers Nojagtighed, snart imod Ordene set paa Lovens Hensigt og Lovgiverens Mening; nu ved tvetydige Love ladet Billighed Fortrinet, ved klare og tvdelige forsvaret Bogstaven mod Billighed».Man kan fråga sig, vad som med denna »metod» blev kvar av wolffianismen; ställningstagandena i den nordiska rättsvetenskapen för den demonstrativa metoden var uppenbarligen en läpparnas bekännelse. Kantianismens genombrott gjorde i stort sett slut på wolffianismens inflytande på den nordiska rättsvetenskapen. Brytningen kan dateras ungefär till slutet av 1790-talet. Schlegels naturrätt utkomår 1798, Boethius’ ett år senare. Kofod Anchor 1777, s. 55. Schlegcl, Colbi0rnscn, s. 22. Citerat efter Baden, s. 84. Citerat efter Baden, ,s. 87.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=