243 Hiibner var en deciderad motståndare till wolffianismen. På tidstypiskt maner betygade han visserligen Wolff sin vördnad och erkände dennes vetenskapliga och i synnerhet filosofiska förtjänster, och han påstod, att han inte i och för sig hade något emot matematisk exakthetd^ Detta förtog dock knappast intrycket av den förintande kritiken, som framför allt riktade sig mot Wolffs stora naturrättsframställning med dess ytliga resonemang och onödiga Htibner berättade också anekdoten om den franske akademi- upprepningar. ledamoten, som hade sagt, att han inte ville vara en hönette-homme, om av en sådan krävdes läsandet av Wolffs naturrätt.Detta bon mot återgavs senare av Kofod Ancher, och brukar någon gång anföras som ett exempel på dennes negativa inställning till wolffianismen.5° Kofod Ancher är den författare, som utförligast dryftade wolffianismens för- och nackdelar. Enligt Dahl »losriver sig [Kofod Ancher] efterhaanden fra sitt Afha:ngigshedsforhold til Wolf», medan Tamm i sin biografi över Kofod Ancher inte ens nämner Wolff; senare anser dock Tamm, att Kofod Ancher i sina tidigare skrifter varit en beundrare av Wolff.Kofod Ancher diskuterade utförligt wolffianismen redan i det rent filosofiska förordet »Om Dyrene kand tilla.’gges Förnuft eller ey?» (1746) och återkomsenare gång på gång till Wolffs läror i sin juridiska prc>duktion. I sitt förord till Hedegaards »Trifolium» (1748) behandlade Kofod Ancher i enlighet med temat i första delen av boken (se II 3.7.5.) sinsemellan motstridiga lagar. Kofod Ancher definierade naturrätten utgående från Wolffs praktiska filosofi och drog den slutsatsen, att »Naturens Lov ikke kand vtere sig selv imod».-'’- Då en kollision gällde borgerliga lagar, brukade man ställa upp tre regler: 1. En förbjudande lag går före en befallande; 2. Såväl befallande som förbjudande lagar går före tillåtande; och 3. När flera befallande lagar är sinsemellan motstridiga, bör man tillämpa den lag, som föreskriver det största goda. Kofod Ancher utgick från att lagstiftarens vilja var den enda grunden till borgerliga förpliktelser, att all lagtolkning bestod i att undersöka denna vilja. Därför kunde inga tolkningsregler antas, förrän man var övertygad om att de stämde överens med lagstiftarens vilja.Därefter smulade Kofod Ancher sönder Wolffs två första kollisionsregler med hjälp av citat ur Wolffs egna skrifter.P)cn tredje regeln gällde skenbara motsägelser och kunde tillämpas främst på naturrätten, medan man inte kunde presumera, att borgerliga lagar Hiihncr II, s. 448 och 452. lluhncr I, s. 450 f. Se även Tamm, Retsvidenskaben, s. 87. Kofod Ancher 1777, s. 53; TammII, s. 273. Dahl, s. 129; DHL 8, s. 149 t. (D. Tamm), Tamm, Retsvidenskaben, s. 90. Kofod Ancher, Fortale, § 8. Kojod Ancher, Fortale, § 7. Kofod Ancher, Fortale, § 9. 5“’ Kojod Ancher, Fortale, § 13-16.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=