240 godkända principer och slutsatserna måste sakenligt uppvisas; 2. endast det kunde godkännas, somenligt förståndet var följdriktigt; och 3. inga termer fick användas, utan att de först noggrant definierats, fastställts av erfarenheten eller på annat sätt var kända. Dessa tre lagar bildade den demonstrativa metod, som även tillämpades av matematikerna, och visade därmed den likhet mellan juridiken och matematiken, somskulle bevisas. (»Ergo, inter utramque methodum maxima est convenientia, id quod hac vice a nobis erat demonstrandum.»)-29 Det kan naturligtvis diskuteras, i vilken mån dissertationen är renlärigt wolffiansk, då även Heineccius förespråkade en demonstrativ metod,^° men avhandlingen är i varje fall ett tecken på Wolffs inflytande inom den juridiska fakulteten i Uppsala i mitten av 1700-talet. Förordningen om ämbetsexamen ledde inte till en massproduktion av juridiska dissertationer i Abo, och de fåtaliga avhandlingarnaunder senare delen av 1700-talet skrevs av Calonius själv. Calonius kan inte betecknas somwolffian, även omhan hade vissa wolffianska sympatier. I civilrättsföreläsningarna förekommer endast sparsamt hänvisningar till Wolff; Calonius stödde sig dock på dennes åsikter ommänniskans strävan till fullkomlighet, ombarnuppfostrans ändamål och om avtalsvillkor.^* Calonius uppgav sig föredra läroböcker skrivna »i demonstratif ordning»,3- men detta kan inte märkas på hans föreläsningar. Calonius’ intresse för wolffianismen framgår också av att hans bibliotek innehöll talrika arbeten av Wolff.^^ Praktikerna syns inte ha varit intresserade av Wolffs skrifter. Funck konstaterade dock i en uppräkning av naturrättsframställningar, att Wolffs naturrätt var »mongen behagelig», men han nämnde endast de två första delarna av detta arbete, och ingenting tyder på att han hade bekantat sig ens med dem.^'* I Danmark-Norge är wolffianismens inflytande starkast inom naturrättslitteraturen (se II 3.5.). Redan Clitau förutsatte i sin fråga »Hvad er principium juris naturit;: Det er: Hvilken er Naturens Rets Hoved-Regel, til hvilken alle andre Regler og Conclusioner kand henfores?» ett strikt deduktivt naturrättssystem, och svaret gavs i Wolffs anda: »Vsr retf^rdig imod andre baade i Ord og Gierninger, ja i ald din Gioren og Laden, paa det du der vel kand befordre, ja til al muelig Fuldkommenhed, baade din egen og andres Lyksalighed og Rolighed.» Clitau betonade dock senare snarare rättfärdigheten än fullkomligheten, och enligt honom »gaaer dette principium: Va:r retfzerdig imod andre, Exercerejustitiam, vivejuste: ud paa det samme somPuffendorffs principium: Wall/M. M. Rosell {\75Q), s. 10 ff. och 15. Inte heller wolffiancn Daniel Nettelbladt tycks ha gjort någon skillnad mellan Wolffs och Heineccius’ metoder; se Björne, Deutsche, s. 16. Se Calonius, s. 4, 215, 321, 323 och 325. Calonius, Bref, s. 341 (13.4.1798). Se Förteckning, n:o 240—255 och 1353—1358. -’■* Se Funck, s. 6 not b.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=