6 I den vetenskapshistoriska avdelningen siktar jag inte till en framställning av rättssystemet ens i huvuddrag. Syftet är inte att ge en översikt av gällande rätt på 1700-talet, ty sådana finns lätt tillgängliga i allmänt använda läroböcker i rättshistoria. Det centrala i framställningen är däremot sättet att tänka och argumentera i den juridiska litteraturen. Då det gäller 1600-talsjuridiken, kan man som nämnts ännu inte tala omen gemensam nordisk rättsvetenskap, och jag har därför inte ansett det meningsfullt att behandla detta århundrade i ett skilt vetenskapshistoriskt avsnitt. En sådan framställning skulle i själva verket begränsas till en översikt av den svensk-finska rättsvetenskapen. Därför har jag nöjt mig med att i vissa frågor ge en kort översikt över ställningstagandena i 1600-talets litteratur för att förklara bakgrunden till utvecklingen under 1700talet. Aven med dessa inskränkningar är det omöjligt att behandla det nordiska rättsvetenskapliga tänkandets utveckling i sin helhet, och jag kommer därför främst att följa vissa allmänna, till juridikens metodlära hörande temata och dessutom vissa rättsinstitut inom några centrala rättsområden. På detta sätt torde det vara möjligt att erhålla en empiriskt grundad helhetsbild av signifikanta drag i den nordiska rättsvetenskapen. Den del av juridiken, som sedan början av 1800-talet gått under benämningen ’allmän rättslära’, har av ovan antydda skäl ägnats en stor del av framställningen av utvecklingen under 1700-talet. Christian Wolffs filosofi fick en central ställning även i den europeiska juridiken, och det första avsnittet behandlar wolffianismens betydelse i den nordiska rättsvetenskapliga litteraturen. Rättssystematiken och rättskälleläran (i synnerhet förhållandet mellan inhemsk positiv rätt, romersk rätt, naturrätt och gudomlig rätt) hör till de viktigaste metodfrågorna inom rättsvetenskapen, och dessa behandlas i egna avsnitt, liksom också de i rättskälleläran ingående frågorna omsedvanerättens och rättspraxis’ ställning. Inom den egentliga rättsdogmatiken behandlar jag främst vissa frågor hörande till de rättsområden, som motsvarar innehållet i såväl DL och NL som 1734 års lag: privat-, straff- och processrätt. Avgörande för urvalet av behandlade rättsinstitut har inte varit deras samhälleliga vikt eller betydelse inomden europeiska rättsvetenskapen i allmänhet, utan deras förmåga att ge belysande exempel på det juridiska tänkandet och i någon mån också deras oberoende av den positiva rätten. Privaträtten erbjuder utan vidare det rikligaste, men också det bäst undersökta materialet, och därför har jag begränsat mig till att endast behandla två sinsemellan helt olikatyper av frågor. Skillnaden mellan preskription och hävd och dessa rättsinstituts grund i naturrätten var en i europeisk doktrin allmänt debatterad fråga, somvar föremål för intresse även i den nordiska rättsvetenskapen och som visar metoden att komma till rätta med mera teoretiskt betonade problem. Kvinnans rätt att fungera som testamentsvittne var ett problemav en helt annan typ. Frågan hade närmast praktisk räckvidd, lämnades obesvarad i såväl DL och NL som 1734 års lag och kunde inte heller direkt besvaras genomett citerande av utländsk doktrin.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=