III 1700-talets rättsvetenskap i huvuddrag 1. Allmän rättslära: metod, systematik, rättskällor »Allmän rärtslära» är cn term, som första gången förekomi nordisk doktrin i titeln till Schlegels naturrättslärobok från år 1798, då den användes som ett synonymtill begreppet »naturrätt» (se II 3.5.5.)- Under denna rubrik behandlas i detta avsnitt vissa allmänna frågor, som i 1700-talets litteratur dryftades antingen )ust i naturrättsframställningarna eller i enlighet med Institutionesordningen i inledningarna till privaträttssystemen. På grund av källmaterialets omfattning har det här inte varit möjligt att analysera t.ex. wolffianismens eller rättskällelärans betydelse i själva den juridiska argumenteringen, utan framställningen koncentrerar sig på de olika författarnas uttryckliga ställningstaganden till de olika frågorna. Metodfrågor diskuterades mera sällan i den rättsvetenskapliga litteraturen med undantag av några rätt ytliga och föga beaktade dissertationer. Juridikens metocf kan emellertid knytas samman med wolffianismens betydelse i den nordiska rättsvetenskapen, eftersom de nordiska juristerna i sina ställningstaganden till Wolff ibland även behandlade metodfrågor i allmänhet. Också rättssystematiken hade anknytning till wolffianismen och metodfrågorna överhuvudtaget, trots att uttalandena om rättssystemet ofta inskränkte sig till ett kort försvar för den av författaren valda dispositionen. En egentlig rättskällelära i nutida bemärkelse existerade inte i 1700-talets doktrin, utan man nöjde sig ofta med att fråga, om ett visst material hade kraft av lag eller inte.' Trots detta kan många centrala problem behandlas under rubriken »rättskälleläran». En mycket omdebatterad fråga även i nordisk doktrin är den romerska rättens betydelse somrättskälla; diskussionen ger ofta också intressanta uttryck för det nära beroendet av den tyska rättsvetenskapen. Den mångfacetterade naturrättsproblematiken kan i detta arbete analyseras ur endast en synvinkel, som kunde kallas »naturrätten som rättskälla». Den gudomliga lagen (jus divinum) som rättskälleproblem gällde främst frågan, om och i vilken mån gamla testamentets familje- och straffrättsliga bestämmelser, den s.k. Mose lag, kunde anses vara gällande rätt. I detta sammanhang behandlas också Göttingen-filo- ' Se Björne, s. 19 tt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=