233 randet av Norregaards systemefter det att Hurtigkarl börjat ge ut sitt arbeted^** 0rsted meddelade dock själv redan i förordet till den tredje delen, att han beslutat avbryta arbetet, därför att hans förläggare inte godkänt hans krav på ett högre honorar, »og min oekonomiske Stilling fordrer, att jeg maa lade mig den Tid, jeg anvender paa Forfatterarbejder, erstatte»d25 Liksomår 1826, då 0rsted måste välja mellan sina inkomstbringande ämbeten och sitt juridiska författarskap, satte han ekonomiska hänsyn främst. Supplementet är ett utmärkt exempel på 0rsteds starka och svaga sidor som rättsvetenskapsman och författare. Arbetet tar upp talrika nya problemställningar och innehåller utförliga analyser, som höjer sig skyhögt över den ofta knappa och torftiga framställningen i Norregaards system; 0rsted uppgav själv, att hans främsta uppgift var »at opkaste og oplose saadanne Retsproblemer, som hidindtil ikke i vor Literatur ere opkastede, eller dog ikke paa en, efter min Overbeviisning, tilfredsstillende Maade opl0ste».‘^26 Redan i detta arbete utnyttjade 0rsted i hög grad sin eminenta kännedomomutländsk, framför allt tysk doktrin och lagstiftning.Supplementet belyser dock också 0rsteds svagheter som författare, och då dessa ofta nämnts endast i förbigående, kan de vara skäl att ta upp dessa här. Att 0rsted saknade intresse för och förmåga till en strikt systematik förnekas inte ens av hans första apologeter. Redan dispositionen och framställningssättet i supplementet är olyckligt valda: en samling anmärkningar bundna till Norregaards text, så att läsningen oundgängligen förutsätter en parallell genomgång av Norregaards arbete. Svårigheterna att använda supplementet upphör inte med detta. Redan första delen har ett »Tillasg» på slutet, det andra bandet avslutas av såväl ett »Tilla:g til forste Deel» som »Tilla:g til anden Deel», och en stor del av det sista bandet (s. 278—451) består av ytterligare tillägg till alla tre delarna. Tilläggen innehåller ytterligare argument, någon gång beriktiganden och polemik mot anmärkningar, framställda i recensioner av 0rsteds arbeten. Det var tydligen omöjligt för 0rsted att förbigå kritik med tystnad, vilket förklarar behovet av tillägg till tidigare band. Däremot är det svårt att förstå, varför 0rsted inte ens gav sig tid att inarbeta tillägg till tidigare framställningar i samma band i själva texten. Omen läsare ville ta del av den unge 0rsteds åsikter omt.ex. rättskällor eller lagtolkning eller någon annan till den allmänna rättsläran hörande fråga, var han alltså tvungen att leta, förutom i Norregaards grundtext, i supplementets samtliga tre band, och i band ett dessutompå två olika ställen. En ringaktning för läsekretsen kom också till synes i att 0rsted, trots den skarpa bevisföringen, inte bekymrade sig omatt finslipa själva framställningen, som ofta präglades av en löshet och utförlighet, en störande »snacksalighet». ■*25 0rsted III, s. V. 0rstcdI, s. V. ■*22 Sc Tamm, Lovkyndiglied, p.issim.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=