219 skrivtcr», men hans kritik verkar annars välmotiverad. Enligt Ewensen trycktes dissertationerna i för små upplagor, som spreds så snart, att arbetena efter någon tid var mycket svåråtkomliga till och med för sådana lärda, sominte uppehållit sig vid universitetet vid den tidpunkt, då ciissertationen utkom. Ewensen ansåg därför, att nyutgivningen av en dissertation på danska var nästan detsamma som att publicera ett helt nytt arbete.Trots att detta påstående var något överdrivet, är det uppenbart, att de danskspråkiga avhandlingarna hade en större spridning och betydelse i det praktiska rättslivet. Ewensens kritik riktade sig mot de akademiska dissertationernas språk och ringa spridning, inte mot dissertationsformcn som sådan. Anmälaren av Kongslews system (se 3.3.8.) berömde författaren för utnyttjandet av dissertationslitteraturen, då många av dissertationernavar utarbetade med stor flit. Anmålaren försvarade också monografiformen i allmänhet. Avhandlingsförfattare hade den fördelen, att de behandlade endast ett ämne, somde fritt kunde välja. De kunde därför sätta sig bättre in i materialet, var »ubundne af Ordenen», och avhandlingen behövde inte »kortes eller strekkes for at staae i Forhold med andre, hvilket alt ikke lidet hindrer den Mand, der haver et heelt System at skrive».^^’^ Av de sammanlagt 20—30 avhandlingarna på danska kan här nämnas Soren Borkops »Upartisk Svar paa det Sporsmaal Omdet er en Mand tilladt at slaae sin Kone?» (1755; 56 s.), Lybeckers »Forsog til en Dansk juridisk Afhandling angaacndc de saa kaldcde Orefigen, Na:ve-FIug, Pust eller Mundslag, fornemmelig efter den Danske Rets Principia» (1769; 67 F. Favers »Forsog til en Juridisk-Praetisk Afhandling om Lov'ens Anvendclse til Straf for simpelt isa:r igientaget ringe Tyverie» (1770; 64 s.), somtillägnades Hedegaard, och Nicolai Ussings »Flistorisk Beretning om Inqvisitions Commissionen i Kjobenhavn» (1781; 94 Badens »Tabet af Oldtidcns Agt for Tingcnc ved Geistlighedens og Adclens Indflydelse, somAarsag til den Fritagelse fra personlig Mode ved Retten som Vidner, Kristian den Femtes Danske Lovs 1. B. 13. K. 4. Art. giver de Fornemme» (1792; 76 s.) är ett »Juridisk Forsog» med den kyrko- och adelsfientliga tendens, somi allmänhet präglade författarens historiska arbeten. Även Kofod Anchcr skrev på danska en utförlig avhandling »Omden retteste og bestc Maadc at regne Slxgtskabs Led paa i ^gteskabs og Arve-Sager, Samt om Led-Regnings Maadcn efter \'orc Danske og Norske Love» (1768; 127 s.+tabell). Arbetets första del (s. 1 1-74) behandlar det enligt Kofod Ancher bästa sättet att räkna släktskap i allmänhet och den andra delen bestämmelserna i DL och NL. Författaren kom med den originella förklaringen till boken, att han skrivit den på grund av sin dåliga nattsömn, somhan tänkt råda bot på med Ezi'crisen, S.imlingcr 11,1, s. 44. -’63 kIE 1782, s. 781 t. Rcccnsontcn (KIE 1769, s. 515-517) .ivsåg .ivh.indlingcn v.ir.i skriven »med beliorig Grundiglied og Eorsigtighed». Se positiv recension i KIE 1781, s. 725-729. 364 .V,5
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=