213 ning. »En Philodani fuldstxndige Veyviisning for alle og eenhver til at kunde gaae selv i Rette efter Lov og Forordninger, samt Praxis i alle Tilfaslde, med hvis videre Dommere, Parter og Vidner kan mode, og bor egentlig at iagttages, med alle Slags hosfoyede Formularer og Exempler, til ydermere Veyledelse» (1771; 235 s.) vände sig till allmänheten, utbildning; boken innehöll bl.a. domformulär. Personer, som skötte om undersökningen i brottmål, kunde betjäna sig av »Kort dog nogenlunde tilstrarkkelig Anviisning, hvorledes man i forefaldende criminelle Tilfa:lde har at forholde sig 1) ved den fornodne udvortes Besigtelse, 2) ved det derhos anstillede Examinations-Forhor» (1774; 126 s.).^^^ Under pseudonymen »vFrlig Mand» riktadesig Hedegaard till sakförare med »Den retskafne Advocat, som en rigtig Copie efter Originalen» (177; 199 s.).^^^ Hedegaard skrev huvudparten av sin produktion vid mogen ålder, och redan detta kan förklara, att hans arbeten framstår som något gammalmodiga, om man jämför med den övriga litteraturen under samma tid. Hedegaard hade inhämtat sina juridiska kunskaper under förra hälften av 1700-talet, men man kan säga, att han i sina verk i många avseenden framstår som en 1600-talsmänniska: djupt religiös, naiv, skrytsam, mångordig och i patriotisk och underdånig svulstighet utan sin like. A andra sidan visade han sig i sina skrifter till fullo kunna utnyttja sina utmärkta praktiska insikter i juridik.^34 Dessa skrifter var särskilt viktiga för de med rättsliga frågor sysselsatta personer, som saknade kunskaper i latin.Hedegaards dominans inomden danskspråkiga juridiska litteraturen kunde t.o.m. framstå som en fara. Bristen på annan litteratur hade satt »besynderlig de ustuderede, i Nodvendighed til at soge deres Kundskab» i Hedegaards skrifter; en nödvändighet, som kunde ha farliga följder i lagtolkningen, då läsaren lätt kunde tro, »at Herr Doktorens Meening er Lovens Meening».^^^ Under sin korta levnad såg »Juridisk Tilskuer» som en av sina främsta uppgifter att kritiskt granska Hedegaards arbeten. också till domare med bristfällig men 337 J.7.6. Disscrtationslitteraturen En undersökning av den juridiska dissertationslitteraturen i Danmark-Norge kan främst basera sig på »Bibiliotheca Danica, I» (1877), somi sin tur bygger på samlingarna i Det kongelige Bibliotek. FörutomEhrencron-Miillers författarNoteras kan påståendet: »... angaaende de Druknede eller Harngte, da er det vel saa, at i Henseende til disses egne Personer intet Forhor haver Sted, se Hedegaard, Anviisning, s. 63. Se välvillig recension i KIE 1781, s. 649—653. Somvanligt anmärkte man dock på Hedegaards stil (s. 653). Dahl, s. 141, talar omHedegaards »praktiske Erfaringog bon sens», men också omatt denne inte står på »Höjde med Mamd somAncher og Stampe». .ns Eirensen, Meddoms-Maind, s. 24. Tilskuer, nr. 10-11, s. 41. ■w Se Tilskuer, nr. 10-11, 21-24, 27 och 36-37.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=