212 eller uden Rettergang» (I—IV, 1764-1767), som efter en lång paus följdes av »Fortsatte Juridisk-Practiske Anmxrkninger til den Danske og Norske Lov, indeholdende halvtrediesindstive deslie Casus og Tilfaslde» (I-II, 1780). Serien innehåller sammanlagt 300 fortlöpande numrerade »Tilf^elde». Del tre och fyra av »Anma:rkninger» innehåller dessutom en »Tractat om Lovenes forste Udspring», en slags juridisk världshistoria, somförfattaren sade sig ta med för att göra banden lika omfattande som de två första. Den tredje delens pris var samma som de tidigare delarnas, och Hedegaard hade märkt, att det fanns sådana människor, som ville ha böcker »udmaalte i Alnetal, og efter Lod og Qvintin ...».^-^ Det är uppenbart, att författaren räknade med ekonomisk vinst, även omhan senare påstod, att serien uppstått som en följd av att han på sin fritid ville »amusere» sig »med smaae og enkelte Piecer».^-^ »Anmxrkninger» är en helt ny typ av juridisk litteratur i Danmark-Norge och en föregångare till både senare rättsfallssamlingar och tidskrifter. De i serien förekommande »Tilfzelde» är dock i allmänhet inga rättsfall, såsom redan titeln »... som ere forefaldne i eller uden (kurs. här) R^ettergang ...» visar, utan korta uppsatser, som behandlade vissa praktiska frågor. Den första anmärkningen är signifikativ för hela serien. Hedegaard dryftade här de problem, som uppstod, då domarens samvete hamnade i strid med lagen, eller då denne inte kunde fästa tilltro till den bevisning, somframlagts under rättegången, satserna baserar sig heller inte alltid på verkligen uppkomna problem, och på den tredje delens titelblad talas det undantagsvis omfall, »som ere forefaldne eller kundeforefalde (kurs. här) i eller uden Rettergang». De på 1760-talet utkomna »Anmxrkninger» har drag av juridisk tidskrift. I förordet till den första delen förklarade sig författaren beredd att fortsätta så länge som»Verket finder Liebhabere og Understottere».^^^ Delarna utkomårligen och del ett, två och fyra i formav häften innehållande tio anmärkningar var. Hedegaard försökte dessutomfå läsekretsen att aktivt delta i arbetet, men utan framgång. Redan i det första häftet uppmanade han läsarna att meddela honom, ompraktiska juridiska problem»enten udarbeidet eller i simpel Form fremsat, med eller uden Navn», i den tredje delen klagade han över att han, trots talrikapersonliga brev till olika domstolars medlemmar och utlovad belöning, inte erhållit ett enda svar.^^' Trots att Hedegaard aldrig skrev en kommentar till den första boken i DL, gav han på 1770-talet ut tre processrättsliga arbeten med utpräglat praktisk inrikt326 Hedegaard, Anma:rkninger III, s. 245 f. Hedegaard, DL 5. Bog, förord. Hedegaard, Anmarrkninger I, s. 9 ff. Se även Hedegaard, Anmarrkninger I, s. 5: »... som enten virkelig ere forefaldne, eller ventelig kunne forefalde ...». Hedegaard, Anmarrkninger I, s. 6. Hedegaard, Anmarrkninger I, s. 6 f.; III, s. 245 f. Faver nämner dock (s. 3), att hans övningsdomför juridisk examen omstöld publicerats som nr 152 i »Anmarrkninger». 328 Upp329 328 33C
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=