211 ning till Kristian V vågade Hedegaard dock påstå, att det i DL, liksom i alla folks lagar, kunde ha »indsneget sig nogle Skinstridigheder, eller, omdet Navn er mildere, Undtagelser, Exccptioner», att förneka detta vore att sätta sig emot all erfarenhet »og at begiere af Mennesker Guddommelige Ting».^21 Författaren hittade också sammanlagt 209 sådana »Undtagelser». Den andra delen av »Trifolium», som enligt ett separat titelblad även har rubriken »Symphonia iuris Divini & Humani» kan egentligen räknas till differentiallitteraturen, och består i en jämförelse av dansk och mosaisk rätt. Hedegaard nämnde också Weghorst och Clitau somsina föregångare, menpåstod att han var den första, som genomgående jämförde dansk rätt med den mosaiska.^22 Han ansåg det också önskvärt, att någon gjorde en jämförelse mellan DL och den nya svenska lagboken, vilket säkert skulle bli »mange til Behag».^23 Denna del visar Mose lags starka ställning inomrättsvetenskapen ännu i mitten av 1700-talet (se III 1.3.1.3.). Själva texten består av en tabellarisk jämförelse mellan DL och bibeln. Enligt författaren återgav man inte själva texten för att spara på kostnaderna, då man ju inte kunde tvivla på, att var och en var försedd med en bibel.^24 Den sista delen, också kallad »Jurisprudentia Proverbialis» innehåller ett tidigt uttryck för tanken, att den äldsta rätten främst bestod av sedvanerätt; »De gamle Danske ... deres Ordsprog vare Grundsprog og brugtes derfor ofte som Lt4v. Loven sel v i de Tider bestod meest i saadanne almindelige Ordsprog ...» (se även III 6.).-^25 Denna del är en ren ordspråksförteckning, somär indelad enligt systematiken i DL. Hedegaard återkomsenare till ordspråkens betydelse i »Ordqvaeder, betragtede deels somLevninger af den uskrevne, ... deels somGrundsastninger til den nu gja:ldende skrevne Lov, og ellers i Almindelighed somfordumTids Sa:deog Leve-Regler» (1776; 343 s., 8;o). Författaren hänvisade i förordet till ett även av honomsjälv tidvis glömt löfte i »Trifolium» att återkomma till ordspråken. I detta arbete satte Hedegaard kött på benen, och de fortfarande enligt systematiken i DL indelade ordspråken utgör utgångspunkten för korta uppsatser, såsom då författaren utgående från ordspråket »Gruelige Synder, Gruelige Straffer» dryftade det meningsfulla i kvalificerade dödsstraff (se III 3.3.). »Trifolium juridicum» och »Ordqvardcr» var närmast kuriosa. Större betydelse fick »Juridisk-Practiske Anmarrkninger til Danske og Norske Lov indeholdende adskillige merkvazrdige Tilfxlde eller Sporsmaal som ere forefaldne i Hedegaard, Trifolium, Författarens förord. ■’4’ Hedegaards intresse för Mose lag kom också till svnes i att han gav ut Samuel Stryks jämförelse mellan mosaisk och romersk rätt, »Leges forenses Mosaic,x’ cum iure Romano collata», Leipzig och Odense 1745. Hedegaard, Trifidium, II, s. 4 f. Hedegaard, Trifolium, II, s. 32. 32S }Jcdegaard, Trifolium, III, s. 3. .323 324
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=