210 Med bister ironi konstaterade Stampe till slut, att han »ikke tilfulde» förstod guvernörens och stadskaptenens meddelande om att supplikanten höll en vit tjänare, men tyckte, »at det bliver hans egen Sag, og at den Uanstarndighed, sommaatte vjcre derudi, vel lader sig udholde».318 3.7.5. Hedcgaards skrifter Hedegaard var i många avseenden en undantagsföreteelse i dansk-norsk rättsvetenskap på 1700-talet. Vetenskapligt aktiva praktiker var sällsynta; t.ex. Brorson hade anknytning till universitetet som professor extraordinarius. Hedegaard var dessutom i viss mån autodidakt,^eftersom han hade studerat juridik endast utomlands; han disputerade dock för juris doktor- graden i Köpenhamn år 1742. Dessutom var han ovanligt produktiv och överträffade i detta avseende samtliga av tidens professorer i juridik. Slutligen är hans juridiska produktion till en stor del sådan, att den faller utanför de gängse kategorierna, och den presenteras därför här i ett skilt avsnitt. Hedegaards doktorsdissertation »De eo qvod contradictoriumvidetur in jure Danico» behandlade (skenbara) motstridigheter i DL, och författaren återkom till detta tema i det säregna verk, somfick namnet »Trifolium juridicum». Det tredelade innehållet framgår redan av verkets mångordiga titel: »Trifolium iuridicum Bestaaende udi I Een kort Anviisning til at forene de Steder i den Danske Lov, Somsyvnes at \ ;ere eller sige sig selv imod, indeholdende over 200 Lovens Artide, som ved samme Leylighed Oplyses og Forklares. II Paaviisning til at finde Overeensstemmelse imellem Guds og Kongens Lov. III Een Samling af gamle Danske Ordsprog, saavidt samme kommer overeens med Loven og kand tiene enten til at Oplyse, Forstaae eller Hudske, anforte efter Lovens Titler og Materier» (1748; 243+32+48 s., 4:o; 2. uppl. 1766; 432 s., 8:o). Boken innehåller vidare ett långt förord av Kofod Ancher »Fortale Belangende de Regler somgemeenligen bruges at ophxve Modsigelser i Fove», i vilket författaren också berömde Hedegaard för dennes arbete. Enligt Kofod Ancher var Hedegaard så gott som den första som skrev om DL, ty de existerande registren och jämförelserna var som byggnadsställningar, som inte längre behövdes, då byggnaden var färdig. Samtidigt efterlyste författaren »et Juridisk Systema eller i det mindste ... en god juridisk Catechismus». Hedegaards arbete fyllde tvdligen ett behov, ty utgivandet av den andra upplagan motiverades med att den första blivit slutsåld. Framhävandet av motsägelser i DL kunde vara kontroversiellt, och Hedegaard skyndade sig att påpeka, att han ingalunda ville beskylla DL för någon verklig »U-overeensstemmelse eller Ufuldkommenhed». Efter en devot hyllStampe IV, s. 186 t. (7.8.1763). Även Dahl (s. 140) framhåller detta. 320 Hedegaard, Trifolium(2. OpI.), Autors nye og almindelige Fortale til dette andet Oplag. 3IS
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=