209 ring, og att Lands Lov og Ret ingensteds er i storre vigueur, end i disse Riger».^'^ Man har hiinvisat till Stampes betonande av domstolarnas oberoende i enlighet med Montesquieus maktfördelningslära, till hans intresse för näringsfriheten trots en merkantilistisk grundsyn, till hans uttalanden om fördelarna med en jordägande bondeklass, till de s.k. »Stampeske Landbolove», till hans korrekta lojalitet under Struensee-regimen och insatserna för att rädda de bästa av Struensees reformer och till hans intresse för försiktiga, rationella reformer av strafflagstiftningen i Montesquieus anda.^i^ Aandra sidan har man fört fram den av honombetonade traditionella avskräckningsprincipen i straffrätten, och hans tidvis bristande förståelse för den anklagades rättsskydd. Stampes straffrättsliga utlåtanden ger verkligen uttryck för en konservativ grundinställning. Han kände till den pågående debatten om reformer inom straffrätten, men var i tämligen ringa grad beredd att ge efter för reformkraven (se III 3.3.-4.). Han kunde visserligen tala med ogillande om användandet av tortyr, men var i andra fall beredd att förorda sådan (se III 4.2.). Åtminstone vissa utlåtanden under den korta Struensee-eran tyder på att Stampes taktik snarare var förhalning och passivt motstånd än ett lojalt medverkande till reformerna (III 3.3.). Det är dock naturligt, att Struensee-regimen måste väcka motvilja hos Stampe, sombetonade kontinuitet och byrokratiska former. Stampes stränga straffrättsuppfattning betydde inte, att han saknade mänsklig medkänsla och inte var beredd att visa förståelse för även för grova brott anklagade (III 3.3.). Ett utlåtande från år 1763 visar också, att Stampe var fri från den rasism, som inte ens 1700-talets upplysning var främmande för och som var helt allmän i de danska kolonierna i Väst-Indien. Målet gällde en på St. Thomas bosatt s.k. frineger, som ovanligt nog beviljats medborgerskap och som nu krävde fulla medborgerliga rättigheter, bl.a. rätten att bära vapen och delta i »borgarvakten». I sitt utlåtande förordade Stampe ansökan, som även understötts av kommendanten, medan de motargument, somframförts av guvernören och stadskaptenen, enligt Stampe »just ikke synes at va:re af den storste Vigtighed». Han fortsatte: »Den vxsentlige Forskiel, som General Gouverneuren og Stads-Capitainen synes at antage mellemen sort og en blank Borger, kan jeg just ikke indsee Grunden til. Jeg tamker, at det kan have sin Nytte, at disse Negere erfare, at der og, i Henseende til dem, sees paa Dyd, Fortienste og skikkelig Opforsel, og at den sorte Farve, somde ere fodte med, og ikke kan skilles ved, ikke skal vasre en ligesaa uundgaaelig, som beständig vedvarende Aarsag til, at de blive foragtede. Just dette skal giore dem til gode, troe og skikkelige Borgere, som man i paakommende Tilfa:lde ligesaa vel kan forlade sig paa, som paa de blanke.» Stampe I, 1'ortale. Dahl, s. 133; DBL 22 (2. uppl.), s. 403 f. (H. Jensen); 406 f. (Stig luul); DBL 13, s. 626 f. (I). T.imm/11. Jensen); TammI, s. 180 ff. Dahl, s. 133; DBL 22 (2. uppl.), s. 406 (Stig luul); Björne, recension av TammI—II, TfR1992, 317 3!7 s. 281. 14
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=