205 bladet, att utgivaren Peder Mortensen Bredsdorff (1728-1799) översatt åhöraranteckningar från Hoiers privata kollegium. I det Tonsberg 1.7.1778 daterade förordet berättade utgivaren, att han hade fått tag på anteckningar till det kollegium, somHoier hållit år 1737 eller 1738 »efter de Tydske Hoye Skolers den Tiid brugte Maade, halvt paa Dansk og halvt paa Latin» och att han bemödat sig att översätta manuskriptet til en ren danska utan främmande ord, en översättning, som var behövlig, då så många saknade kunskaper i latin. Översättarens eget bidrag inskränkte sig till endel anmärkningar, i vilka han framförde sina egna åsikter.-^^-^ Kofod Ancher konstaterade omHoiers kollegium, att det främst behandlade furstendömmenas statsrätt, och Dahl betecknade verket som »et historisk Arbejde uden exegetisk eller filosofisk Islazt».-*^"^ Hoier begränsade begreppet ’jus publicum’ till att beteckna en »saadan Lov, som angaaer en Republiks eller Regjerings Forfatning», och därför omfattade »Danmarks egentlig Jus Publicum alle de Rettigheder, som angaae den Regjerendes Baand med og paa sine Lfndersaatter, og hvad han, som Hoved, er dem, somLemmer, og Lemmerne Hovedet, samt den eene Lem det andet skyldig».Enväldets torftiga rättsliga grundvalar framgår tydligt av att Danmark-Norges statsrätt framställs i ett kort inledande kapitel (s. 2-13), medan verkets huvuddelar behandlar hertigdömmena gemensamt (s. 14-36), Slesvig (s. 36-49) och Holstein (s. 49-130); t.o.m. Hamburgs, Liibecks, Oldenburgs och Delmenhorsts statsrätt får en utförligare behandling (s. 130-152) än Danmark-Norges. Publiceringen av Hoiers statsrättskollegiumvar möjlig redan därför, att förhandscensuren hade avskaffats år 1770. Dateringen av förordet femår före tryckningen tyder visserligen på vissa svårigheter, kanske dock av ekonomisk art, då arbetet utkompå översättarens eget förlag. Kapitlet om Danmarks och Norges statsrätt liknar en liten katekes och består av 23 frågor och svar.-‘^^ Andan i verket kan illustreras av svaret till fråga 17 (»Paa hvad Grund beroer Enevolds-Herredommet og Regleringen i Danmark»): »Paa det gandske Folks velvillige og selvvillige Overtiragelse, somaf egen Drift udvalgte denne Regjerings-Form(see Fortalen til Konge-Loven) derover og ingen Prinds i Europa besidder denne Rettighed paa saa god Grund, somden Danske Konge-Stamme ...».^^7 3.7.4. Samlingar av responsa Under 1800-talet påstod man, att det på 1700-talet inte hade funnits någon förbindelse mellan doktrin och rättspraxis och att en växelverkan mellan dessa Hoier, Jus Publicum, Oversx-tterens iortalc. Kofod Ancher 1777, s. 61; Dahl, s. 125. 7/o/t’r, Jus Publicum, s. 1. Hoier hade använt katekesformen, en enligt tidens svnsätt rationell läroboksform, redan i sin »Kurtzgefasste Dännemärckische Geschichte» (1718); se Darnsholt, s. 77. -*^7 Hoier, Jus Publicum, s. 9. Det något förvånande ordet »Prinds» kan bero på en mindre Ivckad översåttning av termen ’princeps’ (regent, härskare).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=