2 Av arbetsekonomiska skäl har jag främst hållit mig till den tryckta juridiska litteraturen, vilket även kan motiveras med, att endast de tryckta alstren med säkerhet erhöll en viss spridning utanför det egna universitetets eller den egna fakultetens gränser. Otryckta föreläsningsmanuskript har dock beaktats i de fall, där de bevisligen haft ett inflytande på den juridiska litteraturen, vilket synes ibland ha varit fallet särskilt under den i detta band behandlade perioden. Så t.ex. hänvisar Norregaard i förordet till sin framställning av den dansk-norska rätten i synnerhet till Edvard Colbiornsens otryckta föreläsningar,' och Calonius’ först år 1908 tryckta föreläsningar i civilrätt hade en stor betydelse för den juridiska bildningen i Finland i början av 1800-talet.‘ Det är en truism, att periodiseringen i historiska arbeten främst är en ändamålsenlighetsfråga, men å andra sidan kan en olyckligt vald periodisering försvåra eller snedvrida behandlingen av undersökningens tema. Då det gäller litteraturoch vetenskapshistoriska arbeten, är en exakt indelning i epoker ännu mera godtycklig än i andra historiska framställningar. Gamla och nya strömningar förekommer oftaparallellt under en längre tid, och det är svårt att säga, när den nyare riktningenfått en förhärskande ställning. Dettagäller också den nordiska rättsvetenskapens historia, där redan den olika utvecklingstakten i de olika länderna försvårar relevanta gränsdragningar. I detta skede av mina undersökningar har jag planerat att indela verket i fyra delar: Patrioter och institutionalister -1814 II Brytningstiden 1815-1870 III Den konstruktiva riktningen 1871-1910 IV Realism och skandinavisk realism 1911-1950. I I denna första del av den nordiska rättsvetenskapens historia behandlas därmed tiden från omkring mitten av femtonhundratalet till och med år 1814. Begynnelsetidpunkten torde förefalla läsaren naturlig. Fåtalet danska arbeten under medeltiden (Skånelagens latinska parafras, Thords artiklar, Knud Mikkelsens glossa till Jyske Lov) berättigar knappast till att tala om en nordisk rättsvetenskaplig litteratur. Även efter det att man började idka juridisk undervisning i de nygrundade universiteten i Uppsala och Köpenhamn i slutet av 1400-talet, omöjliggör källäget en litteratur- och vetenskapshistorisk framställning av den medeltida juridiken.^ Detta arbete börjar därför med Olaus Petris domarregler (1530-talet) och Theophilus’ gyldne retsregler (1584), vilka inleder den nordiska rättsvetenskapen och samtidigt den starka anknytningentill europeisk rättstradition: båda arbetena kan trots olika uppbyggnad och målsättning betecknas sombrocardica-sa.va\in^dLr. ' Nerregaard I, Til Lxscrcn. - Montgomery, s. 239. ^ Malmströms arbete om Uppsalafakultetens historia under medeltiden (1976) är till största delen en framställning av universitetsväsendet i Europa under denna tid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=