199 blot personlig, den folger deres Person og det Sted, hvor de holde Dug og Disk.»--'’^ Ingen del av juridiken hade dock en svagare grundval än privaträtten. Lagarna hade ingenting att göra med rätten, dvs. rättvisan, och i processerna var egennyttan förhärskande. I detta avsnitt mattas emellertid kritiken av, och Kofod Ancher tycks inte ha kunnat besluta sig för, om han skulle kritisera själva lagstiftningen, lagtolkningen eller rättegångsväsendet.-^9 Med dråpliga exempel på juridiska problem belyste Kofod Ancher förfallet inomden europeiska rättsvetenskapen: Bör en avrättad missdådare, somvaknar till liv, avrättas ånyo? Hur skulle man förhålla sig med arvet efter Lazarus, under den tid han var uppväckt från de döda? Kunde Adam, omhan ännu levde och var änkeman, tillåtas gifta sig på nytt?-^° Kofod Anchers brev ledde till en likaledes anonym motskrift (8 s.) av signaturen »L.L.H.», enligt Dahl var skribenten Herman Michael Ponich.-^’' Ponich besvarade Kofod Anchers kritik av naturrätten med att konstatera, att teologerna inte kunde undvara denna rätt.-^^ Han konstaterade vidare helt berättigat om Kofod Anchers svepande kritik av de positiva lagarna, att man måste skilja mellan lagarnas väsentliga och tillfälliga brister, mellan lag och lagtolkning och mellan lagar i allmänhet och ett visst lands lagar i synnerhet.Enligt Ponich måste även av en hednisk överhet utfärdade lagar kallas rätt, och då det gällde de på gudfruktighet och billighet grundade danska lagarna, kunde man omöjligen kalla demett intet, bara för att de hade vissa brister, som brukade höra till gamla lagar. Det är på efterhand omöjligt att avgöra, om Ponichs konkretisering av Kofod Anchers kritik till att gälla dansk rätt kunde ha varit politiskt skadlig för Kofod Ancher. Kofod Ancher fann det i alla fall nödvändigt att besvara kritiken i en ny anonym skrift formellt författad av en tredje person som svar på Kofod Anchers första brev. Kofod Anchers senare skrift är i sin helhet en reträtt, och författaren försökte förlöjliga »L.L.H.» för att denne tagit det första brevet på allvar. Pc^nichs svar betecknades som en satir: »thi vemvilde vel i en alvorlig Tone igiendrive Skiemt?»-^-'’ 264 Trots Kofod Anchers försvar i den senare skriften måste man instämma med Dahl, att Kofod Anchers brev inte kan avfärdas som ett skämt.En samtida KofodAncher, Brev, s. 7 f. Kofod Ancher, Brev, s. 9 ft. Kojod Ancher, Brev, s. 12. Dahl, s. 130. Ponich, s. 7. Ponich, s. 6. Ponich, s. 3 och 7. Kojod Ancher, I-orsvar, s. 12 ff. och 21 f. Dahl, s. 126. 2(>0
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=