195 Sveinn Sölvason skrev ursprungligen även sin kriminalrätt på isländska,-^'^ men i motsats till »Tyro juris» utkom arbetet på danska, vilket författaren motiverade med att han även ville nå de danska och norska jurister, somintresserade sig för isländsk rätt. Dessutomvar de isländska juristerna så få, att det inte för deras skull lönade sig att ge ut en kriminalrätt på isländska. Författarens språkliga flärdfrihet framträder återigen i hans ironiska beklagande över sina bristande kunskaper i danska språket »sa^rdeles somdet nu omstunder er bleven pyntet med nette Udtrykke og smukke Vendinger».240 Sveinn Sölvason nådde sitt mål såtillvida, att åtminstone Brorson upprepade gånger hänvisade till arbetet.-'^' I bokens första del (s. 1-344) började Sveinn Sölvason framställningen med att i två kapitel behandla den isländska straffrätten och brotten i allmänhet, varefter han tog upp de olika brotten i enlighet med systematiken i NL. Den andra delen (s. 345—620) inleddes av straffen och deras indelning för att från och med kapitel sju (s. 421 ff.) gå över till att behandla straffprocessen. Slutligen (s. 621 ff.) förklarade författaren en del gammaldags ord och uttryck i den isländska lagstiftningen. I Magnus Ketilssons bok omden nya arvsrätten (se nedan) var Sveinn Sölvasons »Tyro juris» den viktigaste litteraturen, och Magnus Ketilsson betecknade arbetet som allmänt bekant.-^- Magnus Stephensen var betydligt mera kritisk och avfärdade »Tyro juris, edur barn i Logum» somett vid utgivningstiden på sin höjd till titeln svarande arbete och »Jus criminale» somlikaså otillförlitligt. Sveinn Sölvasons biograf FriöjönSkarphéöinsson anser kritikenvara oförtjänt, och han antar, att Magnus Stephensens och Sveinn Sölvasons divergerande åsikter om vissa juridiska tolkningar ligger bakom den utan motivering framförda kritiken.^"^^ »Tyro juris» är visserligen inget framstående juridiskt arbete, utan en kortfattad och ytlig lärobok, somdock väl tål en jämförelse med Hesselbergs motsvarande pionjärarbete i Danmark. Man kan våga en gissning, att inte detaljfel o.likn., utan Sveinn Sölvasons uttalade konservatismi straffrättsliga frågor väckte den för en humanare straffrätt kämpande Magnus Stephensens missnöje. 3.6.2.2. Jon Ärnason Huvudarbetet i isländsk processrätt är Jön Ärnasons »Inledning til den gamle og nye Isländske Rettergang» (Kbh 1762; förord m.m. +638 s. +register). I 234 pridjön Skarphédinsson, s. 99. ’••2 Sveinn Sölvason, Til Lxscrcn. Sc Brorson, DL 6. Bog, s. 66 och passim. Även Eivensen, Samlinger I, 4, s. 21, hänvisar till arbetet. -•*- Magnus Ketilsson, Hormaale; hänvisningar till »Tyro juris»; s. 8, 22, 28, 38 och 40, noterna. Se även Fridjön Skarpbédinsson, s. 98 f. Fridjön Skarpbédinsson, s. 98.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=