193 Sidu, och IV Umloglegan Rettargangsmäta. LiksomHesselberg ansåg Sveinn Sölvason det behövligt att i korthet motivera den valda dispositionen. Isländska och norska lagböcker började med processen för att visa, hur man borde väcka talan för att få sin rätt, men lika gärna kunde man säga, att man först borde känna sina rättigheter för att sedan kunnaprocessa, och därför hade de stora juristerna inrättat sina systemså, att de först behandlade person- och sakrätten och sist processen. Sveinn Sölvason ansåg dock, att valet av disposition var en smakfråga: »Enn eg er ecke settur til at dasma umhver ^esse Methodus sie annare betre edur tilhlidelegre, og må J?vi hver hallda J>ar um sem honum best likar.»^27 Sveinn Sölvasons disposition är en något förenklad version av systematiken i Struves arbete. Den andra och tredje boken baserade sig på indelningen ius in re - ius ad remoch i likhet med Struve behandlade Sveinn Sölvason huvuddragen av kriminalrätten i slutet av den tredje boken. Sveinn Sölvason framhöll, att »Tyro juris» var det första tryckta rättsvetenskapliga arbetet på isländska.22^ l förordet hänvisade han till bl.a. Hoiers anmärkning omsvårigheterna i den isländska rätten och i synnerhet i processen. Sveinn Sölvason ansåg, att islänningarna i andlig odling, t.ex. i teologin, hade nått lika långt som man gjort i Danmark och i Norge, men han medgav, att rättsvetenskapen var bristfällig: »... jurisprudentia edur Lagavitskann j^arimot, hefur staded ä veikare Fotum...». Sveinn Sölv^asons uppräkning av den isländska juridiska litteraturen består av endast fyra manuskript, av vilka han särskilt berömde lagmannen Päll Vidalms (1667—1727) kommentar, även omdenna var mera filologisk än juridisk och gav mera upplysning omantikviteterna än om iurisprudentia forensis?-^^ Med en för 1700-talet typisk blandning av ödmjukhet och självkänsla nämnde Sveinn Sölvason, att han ursprungligen hade skrivit texten endast för eget bruk, men att han efter talrika vänners och lärdes uppmaningar nu vågade överlämna arbetet till allmänheten. Han undanbad sig dock kritik av sådana personer, som ansåg sig själv kunna skriva ett bättre arbete. Boken var inte avsedd för lärda, utan för ynglingar, somville lära sig att känna lagen, och för att man skulle få den största behållningen borde boken läsas parallellt med lagtexten.221 Trots lagstiftning på isländska och de befintliga juridiska handskrifterna var Sveinn Sölvason tvungen att delvis skapa en ny terminologi. Sveinn Sölvason skrev sitt arbete vid en tidpunkt, då en isländsk språklig purismännu inte gjort 777 Sveinn Sölvason, Tyro (2. uppl.), Formäle til Lesarans, s. IX. Se Sveinn Sölvason, Tyro, Registur Yfer sierhveria Bok og Capitula. Om Struves disposition, se t.ex. Björne, Nordische, s. 104 ff. Se Sveinn Sölvason, Tyro, dedikationen till kronprins Christian, i vilken Fredrik Vfår äran för att författaren »kand overlevere Publico et nyt Skrift, af hvilket Slags ikke noget tilforn er ederct i det Isländske Sprog». Svemn Sölvason, Tyro(2. uppl.), Formäle til Lesarans, s. III ff. Vidalins manuskript är också det enda, som senare nämns i litteraturhänvisningarna; se Sveinn Sölvason, Tyro, s. 8. Sveinn Sölvason, Tyro (2. uppl.), Formäle til Lesarans, s. VII f. 228 228 13
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=